Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
En annan, Mark Lobov, som gick i högsta
klassen, var en mager, rufsig bråkmakare, som alltid
hvisslade och nöp och knuffade de andra, liksom
en vallpojke med fåren. En gång såg jag, hur
han satte efter eu snäll och stillsam liten gosse,
och det dröjde inte länge, förrän gossen började
gråta.
»Mark», sade jag, »tänk om han ger dig lika
godt igen?»
Mark tittade på mig och svarade skrattande:
»Det gör han inte, han är så beskedlig.»
»Hvarför är du då elak emot honom?»
»Dja-a ...» sade han, hvisslade en stump och
tillade:
»Han är så beskedlig!»
»Nå, än se’n?» frågar jag.
»Hvarför finns det annars beskedligt folk här
i världen?»
Och ban sade detta så märkvärdigt lugnt, som
om han redan vid tolf års ålder vore öfvertygad
om, att de beskedlige äro gjorda att förolämpas.
Hvar och en af dem var en filosof på sitt sätt,
de intresserade mig allt mer och mer, och jag
tänkte allt oftare på deras öde. Hvarmed hade
dessa barn gjort sig förtjänta af det tunga lif af
oförrätter, som väntade dem?
Jag mindes Kristja och min son, och en elak
tanke uppstod inom mig:
»Kanske förbjuda ni kvinnan att fritt föda barn,
därför att ni frukta, att det kan födas en, som
är fientlig och farlig för er. Kanske våldföra ni
er på kvinnans vilja, därför att ni äro rädda för
hennes frie son, som inte genom några band är
fäst vid er. Edra egna barn, som ni själfva
uppfostra, ha ni tid och rättighet att förblinda, men
ni frukta, att den, som är ingens barn och växer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
