Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
»Vill du rymma härifrån?»
Hon spratt till, höjde hufvudet, sträckte ut sig
som en bågsträng, — jag trodde, hon skulle skrika
till.
Men hon gick förbi, och jag hörde det oväntade
svaret:
»Jag skall säga det i kväll.»
Jag blef helt bestört och trodde, att jag hört
orätt, men fast hon talat tyst, var det så tydligt,
som om hon slagit på en klocka. Och fast jag
själf fann det löjligt, blef jag orolig, men lugnade
mig sedan med tanken, att den fräcka varelsen
ville ha en kurtis i gång.
När jag högg mig i benet, flyttades jag till
hospitiet och lades där i en liten kammare under
trappan, och sedan fortsatte jag att bo där.
På kvällen samma dag ligger jag på min
sof-brits och tänker på, att jag måste sluta det
kringirrande lifvet, ge mig till någon stad och söka
arbete i ett bageri. På den unga nunnan ville
jag inte tänka.
Plötsligt knackar det sakta på dörren, jag
springer upp och öppnar, — en gammal nunna niger
och säger:
»Var snäll och följ mig!»
Jag förstår, hvart det skall bära af, frågar
ingenting, utan går med och tänker hotfullt:
»Jaså, på det viset! Nå, då ska jag minsann
ge dig en andlig uppruskning, min sköna!»
. Genom en massa gångar och korridorer anlände
vi till ort och ställe, gumman öppnar en dörr,
knuffar in mig och hviskar:
»Jag skall hämta er sedan — —!»
En tändsticka flammar till, belyser ett välkändt
ansikte, och jag hör en röst:
»Stäng dörren.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
