Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vivian begärde penna, bläck och papper,
lät uppresa och stödja sig i sängen, medan
ban sk ref till Selina och till sin mor.
"Hindra mig icke," ropade han tillRussell,
"detta är det enda vänskapsprof, det enda
här i ver Iden jag nu kan göra med nöje, och
låt mig gora det."
Hans biljetter innehöllo nästan detsamma
han nyss sagt till Russell; han Jade dem
öppna i sin väns hand. Derefter, godsint intill
slutet, upptog Vivian åter pennan, med icke
ringa svårighet, och sk ref några ömma ord
till sin hustru. "Hon förtjenar det,” sade han.
"Var en vän mot henne, Russell; när jag är
borta, behöfver hon tröst; jag vet det.”
Sedan Russell försäkrat honom, att han
skulle göra allt hvad han önskade, sade
Vivian: "Jag tror det finns ingen för öfrigt i
verlden, som skall beklaga min död, utom
kanske lady Julia Lidhurst. Huru
ädelmodig hon var, som förlät mig! Säg henne,
ott jag mindes det på dödssängen! Svaghet,
själssvaghet, är källan till alla mina
förvillelser! — O, Russell! huru väl ni kände mig
från början! — Men allt är nu förbi! —
Min erfarenhet länder mig till ingen nytta.
— Måtte den åtminstone blifva nyttig för
andra; det finnes tusentals unga män som
likna mig. — Allt svindlar för min syn. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
