Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redde sig förträffligt äfven denna gång. Anledningen var
ett förment formfel vid tidningens utgifvande.
Var än Palmær icke i sitt blad utpräglad politiker,
så svärmade han dock för ett politiskt ideal, hvarom hans
outgifna anteckningar bära vitnesbörd.
Bland hans efterlemnade papper fins ett med rättelser
af hans hand försedt korrekturark till ett ofullbordadt arbete,
hvari han tyckes hafva ämnat att nedlägga sin politiska
trosbekännelse. I inledningen – en entusiastisk tillegnan
till friheten - antydes att den tillernade lilla boken var
den tidigaste bland alla författarens arbeten, att han uttänkte
den redan i sin ungdom, men att han icke tvekade att vid
mogen ålder och sedan rättelser blifvit gjorda utgifva den
såsom sitt sista verk. Ty om han också ej mera hos sig
torsporde "det mod, eller rättare sagdt den häftighet, som
fordras för att verkställa", så återstode för honom dock
"frihetssinnet att godkänna det och med detsamma göra ett
slut på sina literära produkter". Antagligen är den
påbegynta skriften en bearbetning af något utländskt original,
hvilket vi ej lyckats påträffa, men i alla fall torde denna
literära plan förtjena att nämnas [1].
Första kapitlet i denna bok skulle varit egnadt åt
definitionen på en tyrann, men författaren berättar att då
han i en annan bok, som han skrifvit efter, men låtit trycka
före denna, stötte på nödvändigheten att definiera en furste,
1 Ett annat företag, hvarpå Palmær i Linköping ofta funderade,
men som icke ens hann till sättarkasten, var utgifvandet af
Wallenbergs »Min son på galejan», som i originalhandskrift (vidlyftigare än
det utgifna) befinner sig i Linköpings bibliotek. Det förtjenar hågkommas,
att denna handskrift, som Palmær hade till låns i sin bostad, var det
enda han tänkte på att rädda, då en gång tillhud till eldsvåda yppade sig.
Eld hade nämligen uppstått i närheten och då lågorna hotade att sprida
sig dit der Palmær bodde, fann han sig i sista ögonblicket föranlåten
att förflytta sig undan. Han omtalade sjelf denna flyttning och man
kan fullt tro honom: endast på det sättet kunde han handla under
sådana omständigheter. »Det tog eld,» sade han, »i ladorna i natt –
det brann helt präktigt och höll på att ta i knuten der jag bor. Då
steg jag upp – tog mina tofflor och klippte hål för liktornarna och
så tog jag Min son på galejan, för den var lånt – och så gick jag
bort till *** och läste allt medan det klämtade. Wallenberg var en
qvick baddare.» – Hans lilla bohag, hans böcker, manuskripter, hans
kläder – allt stod i fara att brinna upp, under det att egaren med
ett lugnt smålöje läste Min son på galejan, beqvämt liggande på en
väns soffa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
