Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det lilla landsortsbladet kom lyckligen ut och väckte
genom sina sprakande lusteldar ett högst ovanligt uppseende.
Då spaltfylnad saknades blef redaktören lika litet förlägen
som när bokstäfver tröto i sättarkasten. En gång lät han
sin ledande artikel, under rubriken "Linköping" börja på
följande sätt:
"Alldenstund Östgöta korrespondentens redaktör icke
för i dag kan meddela någon verklig nyhet härifrån, ser
han sig nödsakad att ljuga ihop något nytt. Alltså – –
I går afton hade den härstädes bildade "Östgöta
patriotiska rabulist-förening" sin sjunde sammankomst. Se här
ett utdrag ur protokollet.
§ 12. Brodern P. utgaf, med mycken rabulism i röst
och åtbörder, följande tes: En regering har i synnerhet tre
saker att iakttaga; l:o att den har en Gud öfver sig; 2:o
att den har ett helvete under sig; och -/ 3:o att den har
omkring sig ett folk, hvars tålamod väl kan vara långt men
icke oändligt. Ingen af bröderna ville opponera sig, och
tesen antogs med acklamation."
Det vore ett misstag, om man på grund af dessa och
liknande utgjutelser förestälde sig att Palmærs tidning hade
någon högröd färgskiftning. I ett bref af 1838 antydde
han, att om han komme att egna sig åt publicistskapet,
skulle detta bli mera vänskapligt än fiendtligt mot styrelsen.
Detta oväntade förhållande förklarade han härröra just af
hans glödande hat till all despotism, i hvad form som helst.
Här som i så många andra fall leddes Palmær utan tvifvel
af personliga antipatier, nämligen mot Hierta såsom en
öfvermäktig opinionsdiktator, hvars inflytande han för sin
del ville motarbeta. Palmærs tidning kan knappast sägas
hafva haft någon politisk färg, och uttryckte han sig
ofördelaktigt om höga vederbörande, så skedde det på grund
af någon ögonblicklig stämning. Egentligen var det mot
hofkanslersembetet, som han riktade sina sarkasmer, och
när Hartmansdorff dragit sig tillbaka, jubilerade Palmær.
Han "betraktade" honom då i en uppsats och fann honom
som hof kansler hafva gjort fel på fel, ehuru han fäktat
mot den, i den periodiska pressen uppenbarade, tidens ande
"så käckt som man någonsin kan fordra, att en kropp skall
fäkta mot en ande". – Äfven efter Hartmansdorffs tid kom
Palmær i obehaglig beröring med hofkanslersembetet, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
