Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A - Apollonius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Apollonius—Apostlagärningarna
103
landets mest omtyckta folksagor och vars
ämne behandlas i det Shakespeare
tillskrivna dramat "Perikles".
Apollo’nius och Apollo’nia, lat. mans- och
kvinnonamn, solguden Apollo tillhörig,
tjänare och tjänarinna i hans tempel.
Apo’llotårar, hos de gamles skalder
benämning på bärnstenen.
Apo’llyon, gr. (av apolly’nai, fördärva),
för-därvare, dödsängel. På hebreiska
benämnes denna Abaddon (Joh. Upp. 9: 11).
Apolo’g, gr.f moralisk berättelse, fabel.
Apologe’t, Apologeti’k, se under följande ord.
Apologi’, gr. (av apologe’omai, jag försvarar
mig), försvarstal, försvarsskrift (i
synnerhet för kristendomen under den äldre
kristna tiden mot judar och hedningar). —
Apologe’t, författare av apologier. —
Apo-logeti’k, den vetenskap, som framställer
bevisen för kristna religionens sanning.
Jfr Polemik. — ApoIogise’ra, försvara,
hålla försvarstal.
Apologi’st, se under Apologisti.
Apologisti’ (av gr. apologi’zesthai, föra
räkenskaper), räkneskola. — ApoIogi’st, eg.
räknemästare; lärare i den med
trivialskolorna förenade skrivareklassen och i de
s. k. apologistklasserna.
ApoIysi’n, /arm., citrylmonofenetidid,
smärtstillande febermedel.
Apomekome’ter, gr.,
avståndsmätare.—Apo-mekometri’, gr., avståndsmätning.
Apomi’xis, bioL, könlös fortplantning.
Apomorfi’n, kem., en giftig organisk bas,
som bildas, då morfin under tryck
upphettas med saltsyra. Saltsyrad apomorfin,
Clore’tum apomo’rphicum, användes vid
difteri, förgiftningar m. m.
Apona’l, farm., amylenkarbaminat, ett milt
sömnmedel.
Aponeuro’s, gr. (av apo’, ifrån, och ne’uron,
nerv, sena), anat., utbredning av bindväv
1. elastisk vävnad i form av en hinna. —
Aponeurotomi’a planta’ris, operativ
genomskärning av aponeuros vid
skrump-ning.
Aponoge’ton, hot., vattenväxtsläkte av fam.
Aponogetona’ceæ från Afrika, tropiska
Asien och Australien. De stärkelserika
stamknölarna ätas.
Apopeta’1, bot., kronlös blomma, vars
kronblad aborterat genom reduktion.
Apoph-, se även Apof-.
Apophore’ta, lat. (av gr. apofe’rein,
bortföra) , skänker av matvaror åt från
gästabud hemvändande; bröllops- och
nyårsgåvor.
Apo’physis, gr., utväxt, sidoskott; bot.,
missbildning, som består i central
genom-växning av en blomställning.
Apople’ktisk m. fl., se Apoplexi.
Apoplexi’, gr., med., slag, slaganfall. —
Apo-ple’ktiska medel 1. Apople’ktika, medel mot
slaganfall. — Apople’ktisk, slagartad;
fallen för slag. — Apoplexi’a cardi’aca.
hjärtslag. — Apoplexia ce’r€bri, hjärnslag.
— Apoplexi’a nervo’sa, nervslag. —
Apo-plexi’a pulmo’num, lungslag.
Apopsyki’ (av gr. apo’, ifrån, och psyche’,
själ), själsfrånvaro; med., svimning,
vanmakt.
Aporeti’n, gr. (av apo’, ifrån, och rheti’ne,
harts), kem., ett ur rabarberroten
framställt harts.
Apo’ria Cratæ’gi, zool., hagtornsfjäril.
Aporogami’, se Kalazogami.
Aporrhe’gmer, fysiol., förruttnelseämnen
o. a. spaltningsprodukter ur aminosyror,
som fysiologiskt uppstå inom organismen.
Aporrhæ’a, gr. (av aporrho’ia, av aporrhe’in,
utflyta), med., avflöde, utdunstning.
Aposiope’sis, gr. (eg. tystnande), talk.,
effektfullt avbrytande av en påbörjad
mening.
Apositi’, gr. (av apo’, ifrån, och si’tos, föda),
med., matleda.
Apospori’, bot., det förhållandet, att en del
ormbunkar utbilda vegetativa skott i st. f.
sporangier (se d. o.).
A po’sse ad e’sse non va’let conseque’ntia,
lat., log., man kan ej sluta från en saks
möjlighet till dess verklighet.
Apostasi’ (gr. apostasi’a), avfall från ett
parti 1. en religionslära. — Aposta’sia
ir-regularita’tis, övergång från andliga
ståndet till lekmannastånd. — Apostasia
per-fi’diæ, offentligt avfall från kristen tro. —
Aposta’t, avfälling. — Apo’stata,
avfällingen, binamn till den romerske kejsaren
Julianus, som avföll från kristendomen.
Apo’stasis, gr., bot., missbildning hos
blomaxeln, varvid kransarna genom
förlängning övergå i spiraler.
Aposta’t, se Apostasi.
Apostel {gr. apo’stolos, sändebud),
benämning på den, som för ett folk predikar
kristendomen, särskilt på de av Kristus
valda tolv lärjungarna.
Apo’stelorden = Apostlabröder (se d. o.).
Apo’stel-salva, farm., en salva, innehållande
spanskgröna.
Aposte’m (gr. apo’stema), med.,
varansam-ling. — Aposteomatö’s, lat.
Aposteomato’-sus, varig.
A posterio’ri, lat. (med underförstått pa’rte,
åe\), fil., eg. från den senare delen; vunnet
genom erfarenheten. Jfr A priori. —
Apo-sterio’risk, grundad på erfarenhet.
Aposti’lI (nylat. aposti’llum), anmärkning i
marginalen till en skrift; tillägg till en
urkund, ansökning o. s. v.; postskriptum. —
Apostille’ra, förse med anmärkningar.
Apo’stlabröder 1. Aposto’likernas sekt, en
svärmisk, mot kyrka och stat upprorisk
sekt, som framträdde i Italien på 1200-t.
Apo’stladagar 1. Apostlafester, fester till
apostlarnas ära.
Apostlagärningarna {lat., a’cta
apostolo’-rum), den sista, av Lukas författade, av
Nya Testamentets historiska böcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
