Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ekman som missionsföreståndare. Av J. W. Håkanson - 3. Dr E. J. Ekman som konferensordförande. Av Carl Boberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
rens, som den numera kallas, utgör också högsta myndigheten
inom Missionsförbundet. I den mån Förbundet tillväxt, har
också årskonferensen svällt ut, så att den nu är mycket stor.
Vid första årskonferensen, 1879, utgjorde ombudens antal 51.
Dessa representerade 42 församlingar. En ringa början!
Ombudens antal vid senaste, 1918 års, konferens utgjorde över 800.
Dessa representerade 723 församlingar. Årskonferensen är för
Missionsförbundet, vad Riksdagen är för landet i dess helhet.
Konferensen väljer styrelsen, som handhar Missionsförbundets
angelägenheter och står ansvarig inför konferensen för sina
gärningar. Konferensen bestämmer stadgarna för både styrelsen och
Förbundet i sin helhet. Konferensen utgör således den högsta
makten inom Missionsförbundet. Var och en förstår härav, att
det ligger ansvar i ledningen av konferensen. Från början
berodde förberedelserna av frågorna mera på ordföranden, än de
göra nu, då det finns sekreterare både för den inre och för den
yttre missionen. Allt har nu växt ut till en storlek och ett
omfång, som från början knappast anades av någon. Nu är och
måste arbetet vara fördelat på många händer. Den som kände
till vad E. J. Ekman hade över sig av arbete och omsorg, icke
minst då det gällde att ha frågorna klara för konferensen, måste
beundra hans arbetsförmåga och flit. Men han kunde arbeta.
Det kunde också P. Waldenström. Bägge dessa män voro som
förutbestämda för den uppgift, som de sida vid sida löste. Det
var ett par härliga, starka, begåvade personligheter. Så länge
de höllo ihop i tro, bön, kärlek och trofasthet, växte Förbundet
till och befästades i ande, kraft och ynnest hos folket i landet.
Det var skada, att olika meningar om de yttersta tingen m. m.
sedan skiljde dem åt.
Vi sade här ovan, att det låg något av faderlighet över
Ekman. Detta uppenbarade sig icke minst mot missionärer och
predikanter, dem han följde med intresse, alltid var full av
förståelse för och brevväxlade med, så mycket hans tid tillät.
Waldenström tyckte ibland, att predikantelementet blev för
stort i konferensen, och hade vid flera tillfällen förslag uppe att
begränsa predikantantalet, så att själva folket, ordförandena och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
