Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ekman som missionsföreståndare. Av J. W. Håkanson - 3. Dr E. J. Ekman som konferensordförande. Av Carl Boberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
inre och yttre egenskaper, som gjorde hans person tilldragande
och värdefull. Det låg sol och behag över honom. Hans sätt
var vänligt och förbindligt. Själva hans, yttre, hans resliga växt,
hans corpus, hans välformade huvud, det vita håret, leendet kring
hans bestämda men vackra mun, hans sätt att hälsa — allt
ingav respekt och förtroende. Därtill kom röstens värme. Det
låg alltid, men synnerligen vid högtidliga tillfällen, något av
vibrerande hjärteton däri. Man märkte, att Ekman var en
hjärtemänniska. Dock fanns hos honom ingen pjunkig vekhet.
Tvärtom var han fast och bestämd, stod för sina åsikter och
ådagalade i allt en manlig karaktär. Det låg något av
faderlig-het i och över honom, en faders godhet och förtrolighet men
också en faders bestämdhet. En landsortskorrespondent skrev
en gång om honom från Riksdagen: »Han ger närmast intryck
av en kristnad viking, som ständigt bär i sin håg att slå några
kraftiga slag för den goda saken». Detta omdöme träffade
ganska rätt en viss sida i Ekmans karaktär.
Alla dessa nu nämnda egenskaper, icke minst den sista,
framträdde, då han som ordförande ledde Missionsförbundets
konferens. För den ordförandestolen var han liksom skapad. En mer
representativ, duglig och väl skickad ordförande kunde och kan
icke Missionsförbundets konferens gärna få. Han prydde sin
plats.
Det låg både värdighet, respekt och förtrolighet över honom.
Han framkallade en trygg, behaglig stämning. Det kändes aldrig
tungt på konferensen, då Ekman ledde dess förhandlingar, ty
hans goda gemyt meddelade sig åt alla. Men det var också reda
och klarhet uti förhandlingarna. Han klickade aldrig uti att
uppfatta de framkomna förslagen eller att framställa
propositioner och kontrapropositioner med anledning därav. Man såg
honom heller icke ådagalägga någon partiskhet. Även då det gick
hans personliga mening emot, var han lika glad och vänlig. Han
sökte aldrig pressa fram förut inom styrelsen uppgjorda förslag.
Nej, han fogade sig i konferensens beslut och såg däri Guds
ledning.
Svenska Missionsförbundets årskonferens eller
generalkonfe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
