Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ekman som predikant - 2. Ekman och friluftsmötena. Av Karl Palmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Biskop C. H. Rundgren.
vilka jag minns: »Jag vet ett land av ljuvt behag, Där Herrens
helgon bo»; »Var är de kristnas fosterland»; »Vad är den kraft,
vad är den makt?» Slutligen sjöngs på Ekmans uppmaning
med innerlig glädje och hänförelse: »O strålande krona, som
Herren mig ger.» Det var en skön evighetsstund.
Det andra är från cn
samman-varo under helt andra
förhållanden. Vi hade haft ett möte i
Norra Råda i Värmland och
skulle nu färdas i en större båt
eller pråm nedför Klarälven till
Deje, predikanter och
mötesdel-tagare. Vi forö på kvällen, men
på grund av älvens lågvatten
skrapade båten oupphörligen på
sandrevlarna eller stötte i botten
och stod länge stilla. Men natten
var ljus och natten var ljum och
sinnet var glatt, och så
upptogs tiden med samtal och sång,
ledda bådadera av Ekman,
outtröttlig som vanligt. Många
möten och mötesplatser minns jag,
men få såsom denna sommarnatt
på Klarälven. Av sånger, som
sjöngos, erinrar jag mig endast denna, sjungen många gånger:
»Till himlens sälla land vi gå, Till fridens ljuva hem.» Jo, det
var sant, mot morgonsidan bad jag dem sjunga: »Morgon
mellan fjällen, Klara bäck och flod.» Mycket i läget och
omgivningarna stämde med poesin i den sången.
Ekmans deltagande i sommarmötena fick ett oväntat och
tragiskt slut. Vid tanken på vad vi upplevat och njutit
tillsammans på dessa möten under nära tjugo års tid ville jag dock
helst tiga härom. Men skildringen skulle då få en lucka. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
