Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ekman som predikant - 2. Ekman och friluftsmötena. Av Karl Palmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Sucken därför med mig, att vi måtte verkligen få veta, vad
Kristus själv tänkt och sagt i frågan.» Så läste han Jesu ord:
»Jag har ock andra får, som icke äro av detta fårahus; dem
måste jag ock föra härtill, och de skola höra min röst, och det
skall varda en hjord och en herde.» Föredraget häröver blev
sedan överväldigande genom sin kraft.
Men icke blott om missionen utan även till direkt
uppbyggel-se talade han på mötena. Och även då märkte man, huru
kraftig den ande var som bodde i honom. Helst talade han om
Guds kärlek till en fallen värld. Så minns jag, med vilken kraft
han på Dalarnes ansgariiförenings möte i Leksand 1886
skildrade kopparormens upphöjande i öknen; samt huru klart han
framlade Guds viljas råd till vår frälsning på ett möte i
Lidköping år 1900 med ledning av 1 Kor. 2 kapitlet.
Dock rörde han sig även med andra ämnen. Såsom då han i
Malungs kyrka sommaren 1902 kom många våra omsorger att
fly genom sitt kraftiga föredrag över orden: »Haven ingen
omsorg, utan edra önskningar vare kunniga inför Gud i alla ting»;
eller då han avslöt mötet i Mora år 1897 med Jesu trösterika
ord till lärjungarna, då han kom gående till dem på vattnet:
»Det är jag; varen icke förfärade.»
Ekman var icke en predikant, vilkens nit och andlighet
upphörde med nedstigandet från talarestolen. Länge var man icke
tillsammans med honom, förrän man var inne i ett samtal om
andliga ting, särskilt om missionen eller om verksamhetens
utveckling i vårt land. Även talade han gärna om den rätta
uppfattningen av det eller det bibelstället, ty han var en flitig
bibelforskare. Rätt ofta kom samtalet då in på frågan om
evighetsli-vet i himmelen.
Två minnen av detta slag må anföras.
Västergötlands missionsförenings årsmöte i Lidköping var
slut, och vi sutto, Ekman, Boberg och jag jämte en skara
vänner, i ett hem i staden. Först samtalades om vår himmelske
faders och hans sons, Jesu Kristi, godhet samt om det himmelska
arvets härlighet. Därpå avlöste den ena sången den andra, av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
