Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mitt hjertas ode vecklas . . .
Liksom en segerfana nt.
Vitalis.
Wiliam, som under denna natt icke känt sig synnerligen
frestad af sömnen, hade redan länge spejat efter morgonsolen"
då den ändtligen till hans obeskrifliga tillfredsställelse tittade
fram mellan blomkrukorna i fönstret.
Det var visserligen ännu långt qvar till den timme, då
fru N. skulle infinna sig hos rådmannens, men Wiliam hade
ändå den trösten att kunna säga: »i dag». Och han
upprepade detta »i dag» med så mycken mer säkerhet, som han
gjort sig sjelf det heliga löftet att, om än hela stadens
tanter slöte förbund mot honom, han dem till trots skulle innan
aftonen vara fastman, så vida icke — men det var ju
omöjligt att Marie Louise än en gång...
Förvissad om segern, började han, gående af och an,
smågnola på en munter sång, som snart väckte rådmanskan
och förkunnade henne, att han ansåg det kaffetimmen kunde
vara inne när som helst.
Vid elfva-tiden kom fru N. öfver gatan, och knappt hade
hon tillslutit dörren till rådmannens putsade förmak, förrän
Wiliam som en pil flög uppför ’Leanderskans, trappa, Nästan
andlös af fruktan, att något nytt hinder skulle inträffa, sköt
han upp dörren till Marie Louises rum, der han fann henne
i talande förvirring stående vid fönstret i kupan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
