Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sig sjelf och drog sig skyndsamt ut i yttre kammaren,
der han tillvinkade sin tystlåtna enda förtrogna, gamla Johanna
(hvilken han sjelf under herrskapets resa rekommenderat till
fru N.), ett lätt farväl med handen.
»Store gud, hvad vill det här säga?» utbrast Marie
Louise, då hon inträdde i sängkammaren och liksom i en
outsäglig, på en gång ljuf och tryckande aning kände
beröringen med en beslägtad ande. »Se, mamma, se... Är
detta Walldens verk — och någon annans kan det ej vara
— så måste jag vara mycket, mycket tacksam. Jag trodde
mig aldrig mer få se en sådan soffa. .. och dessa blommor,
som jag alltid älskat!» Hon böjde sig ned öfver dem, och
en perla föll i den skönaste blommans kalk. Marie Louises
hjerta kunde ej bedragas.
Fru N. tviflade ingen sekund. Men då Johanna, som
genast inkom, med strålande ögon berättade, att löjtnanten
inköpt alla dessa saker för att glädja frun, med undantag
af servisen, som hon trodde visst ha kommit från: Wallby,
började fruntimren finna detta under allt mer underbart, och
de känslor och samtal som härigenom väcktes, hade till följd,
att de mindre kände det första intryckets bitterhet.
Téet smakade så godt ur de gamla bekanta koppame!
Marie Louise, hvars sinne på ett oförklarligt sätt blifvit
lug-nadt, började sjelf tala med sin mor om deras framtida
lef-nadssätt, om de många arbeten, hon skulle förehafva, och
huru allt kunde blifva godt äfven i fattigdomen, om blott
Wallden ville hålla sig hemma och kufva sitt osaliga
spelbegär, hvilket nu, efter hvad hon trodde, ändå icke kunde
ha någon näring.
Första aftonen i det nya hemmet förflöt således bättre
än man vågat hoppas, och det var icke förr än Marie Louise
skilts från sin mor och lagt sitt barn till hvila, som hon kom
att utdraga toalettlådan och der varseblef det lilla paketet.
Utan att tänka på något, uppvek hon papperet, men hon
spratt häftigt till, då hon varseblef det i dubbel mening
dyrbara minne, friherrinnan Charlotte testamenterat henne, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
