- Project Runeberg -  Vindskuporna /
216

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

satta dörren åt gårdsförstugan och en röst hviskade der borta
i vrån: »Johanna, äro de i salen ännu?»

»Ja, stig mans på, herre! Skulle de komma så hör en
nog — men de va* så sorgsna till mods, att de väl inte
göra sig brådtom.»

»Jaså, hon var sorgsen, jag tror det nogl» På tå smög
öfver golfvet en man insvept i kappa. »Jag vill blott kasta
en blick hitin och se om det är rigtigt bra!» Och han —
vi veta nog hvem det var — gläntade på dörren till
sängkammaren, der också en brasa flammade, kastande sitt sken
öfver ett välförsedt tébord, hvilket hade plats framför en
liten ny, mjuk och beqväm soffa, den en af de omnämda
granname, som händelsevis fått den i kommission till
försäljning, erbjudit åt löjtnanten. Löjtnanten, som gema köpte
allt hvad han kunde öfverkomma mot sin förbindelse att
betala efter tre, fyra eller sex månader, hade med uppräckta
händer tagit både soffan och de dertill hörande sex stolame,
hvilket %blef en lika oförliknelig syrpris för hans hustru som
den byrå, det sybord och den toalettspegel, han allt på
samma sätt, fastän af olika personer, blifvit erbjuden och
tillhandlat sig. Sjelfva téservisen, fordom tillhörig herrskapet
på Malkolmsnäs, hade likväl kommit hit efter löjtnantens
afresa, och Johanna hade fått tillsägelse att gifva sin unga
matmor en vink om, att den blifvit ditsänd i tysthet från
någon af herrgårdame.

Den person, som i största hemlighet och utan att fasta
någon uppmärksamhet vid sig, uträttat allt detta, trädde nu
sakta in i sängkammaren, tände ljusen på bordet, kastade
en öm, orolig blick öfver det hela och lade sedan, obemärkt
af Johanna, någonting i toalettlådan, inviradt i papper. Men
snart knarrade dörren till det rum, som låg mellan
sängkammaren och salen, hvarvid Wiliam hörde fru N:s röst
yttra: »Herre gud, kära bam, här skall jag finna mig mycket
väl — jag hade aldrig trott Wallden om att så pass tänka
på mig!»

»Det skulle han väl heller aldrig gjort!» sade Wiliam

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free