Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser här för sig en ung man, hvilken ärnar bosätta sig i
denna goda stad, som ligger nära de trakter, der jag om
somrarna har mina forrättningar. Långt skild från de
slägt-ingar, jag har qvar i verlden, är det min mening att i goda
grannar söka skaffa mig sådana; och som jag är en rättfram
pojke med hjertat på läpparne, så säger jag rent ut, att allt
hvad jag här ser, fru rådmanskan i första rummet, behagar
mig så mycket, att jag gema vill bli qvar.»
»Om så är», svarade gumman smickrad, »tror jag nog
att vi ska’ bli goda vänner. Ty barnlösa, som vi gamla äro,
veta vi intet roligare än en treflig hyresgäst.. . Men herr
ingeniörn är väl ensam ?»
»Nej, for tusan, min värdaste fru rådmanska! Jag
kommer tre man stark, d. v. s., att jag har en häst och en pojke,
likväl af bästa rasen begge två, hvarfore jag ock anhåller,
att de så snart som möjligt måtte få komma inom fyra
väggar.»
»Åh, jag har redan gett mina order!» försäkrade
rådmannen, som i det samma återkom från en beskickning i köket
»Ja, men se, med de hästarne är det för fasligt!» in
vände rådmanskan oroligt. »Och pojkar — de höra nu
alldeles hin till, jag måtte inte så illa säga! Nog vet jag,
att husbönderna inte vilja något ondt, men, sannerligen för
min gud, är det ej dagsens sanning, att den här löjtnanten,
som bodde här i vintras, hade en uppassare-betjent, som ena
gången efter den andra förstörde pengame till fodret — i fall
han fick några — och hjelpte sig i stället fort med vår
hö-skulle, så att när det led till våren, måste jag föda fram
min bästa mjölkeko med bara eländiga hackelsen. Ingeniörn
kan förstå hvad mjölk jag då fick: jag blef tvungen att säga
upp mina bästa kunder för omaket.»
»Åh, det der är då att gå gästfrihetens gränser allt
för nära!» ropade Wiliam med uttryck af öbeskriflig förundran,
ehuru han, noga räknadt, icke kunde dölja för sig sjelf, att
Kalle skulle vara i stånd till hvad som helst, hellre än att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
