Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo visst! Maken till den skulle du ha fått ändå. Men
jag tycker, att hela saken med fruntimmersbefolkningen i
slupen är liksom litet befängd — det kan aldrig gå väl.»
»Det går väl, tro mig och var ej envis, jag blir annars
ledsen!» sade Gabriella, som nu antog ett högst bedröfvadt
utseende.
»Ja, så låt barka då! Det kan icke gå värre än sist,.
Den sakramenskade kycklingen, som skulle pudra mig så
förbannadt — det vore en rigtig hjertbalsam att kunna lura
honom igen, ty ehuru det, som är qvar, är det minsta, vore
det ändå, som sagdt, en lisa, om det rakade honom förbi.»
»Det är då beslutadt!» inföll Erika. »Vi resa i
morgon» ....
Morgondagen kom och till Gabriellas förtjusning med
sol och godt väder. »Ser ni», jublade hon vid kaffebordet,
»gud har hört min första bön om en vacker dag, och han
hör nog den andra också. Jag är nu så säker, att jag
blott fruktar, att jaktlöjtnanten rest hem och ej vidare bryr
sig om någon efterspaning.»
»Det vore likväl det lyckligaste!» menade Rosenberg.
»Visst icke, ty då skulle du säga, att det gått lika bra
antingen jag varit med eller ej, och detta vore det
harrfili-gaste af allt. Nej, må han komma och göra visitation! Jag
längtar att få visa dig huru jag skulle bete mig vid ett
sådant tillfälle. Du finge väl se, att jag vore modig!»
»Jo jo, här hemma — men finge du sigte på
tulljakten, hörde den preja oss och slutligen lägga sig helt
prydligt utmed långsidan, då...» Ett uttrycksfullt leende
slutade den mening, som kaptenen icke nändes uttala i ord.
»Så, du menar, att jag då läte skrämma mig? Men vill
du då aldrig komma i håg, att jag längesedan vuxit ifrån
dockorna!»
»Jo, men du må min själ tro, att jaktlöjtnanten icke
är någon docka!» menade Rosenberg.
»Och dessutom vore det långt klokare, om du lekte med
dockorna än att ge dig ut på sådan färd. Låt jaktlöjtnanten ta’
Mosen på Tistelön II. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
