Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denne sof verkligen, men vaknade vid Gabriellas
tem-ligen högljudt uttalade fråga: »Sofver du?» Och genast var
han uppe och i samspråk med Rosenberg, hvilken, liksom
många andra personer, på nytt retades till vrede, emedan
han träffade någon, som kunde deltaga i hans billiga
förtrytelse.
»Men det var ju ej om det vi skulle tala?» inföll
Gabriella. »Birger och Erika, hör på hvad jag påhittat!» och
nu utvecklade hon hela sitt förslag; och Birger, långt ifrån
att skratta deråt, yttrade, till Rosenbergs stora förvåning,
den förmodan, att detta verkligen vore bästa och säkraste
medlet att hemföra godset, först emedan färden under
sådana omständigheter icke liknade sig till en
lurendrejeri-affär och sedan, i den händelse, att jaktlöjtnanten nu åter
kryssade på utkik, vore det icke otroligt, att han af artighet
mot Ella, med hvilken han gjort bekantskap för några år
sedan, läte åtminstone hennes plats blifva oantastad.
»En sådan björn skulle visa så mycken höflighet! Nej,
det är jag säker på, att han icke gör, och väl vore det för
hans egen heder, ty fan ger jag den karl, som i tjensten
ser på vackra fruntimmer!» menade kaptenen.
»Fy, blygs 1» sade Gabriella och gaf sin älskare ett lätt
slag på kinden.
»Jag har sagt min mening», yttrade Birger, »må Erika
lägga sitt ord till! Fruntimrens råd äro alltid vida bättre
än vi vilja medge, min käre Rosenberg!»
»Jag röstar för Gabriellas förslag. Det duger
åtminstone att försöka; och när det i alla fall icke kan gå värre
än att Rosenberg mister sina sidentyger och schalar, så
tycker jag, att det just kan göra detsamma, om det sker på
ljusa dagen eller om natten. För att möjligen bevara dem,
tror jag likväl, att försöket vid dager blir det säkraste.»
»Nu är du öfverröatad!» utropade Gabriella lifligt. »Och
den vackraste schalen i packan är min, om jag rigtigt för
hem alltsammans åt dig. Är det icke så, min bäste vän?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
