- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
226

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väl, ehuru han gerna kunnat spara sina styfrar, ty det var
ieke så illa med henne som gumman qvad; men, som sagdt,
det framfarna vill jag icke vidare räkna på. Hvad åter
framtiden beträffar, undanber jag mig allvarsamt att mitt
namn begagnas, och af moderlig ömhet och välvilja för
Arnman ber jag honom icke flyktigt slå mina råd i vädret, utan
ställa sig dem till efterrättelse .. . Och nu skola vi lemna
ämnet. Jag känner för väl Ammans tacksamhet och goda
karakter för att icke vara förvissad, att Arnman vet att
uppskatta min välmening.»

Arve bugade sig och försäkrade, att han med stor
erkänsla emottog de goda råd, frun behagade gifva, och att
han hoppades det hans framtida uppförande, lika med det
framfarna, skulle visa hans böjelse att stäHa sig dem till
efterrättelse.

»Säg sin mor», tilläde tullförvalterskan och räckte Arve
såsom ett särskildt ynnestbevis handen att kyssa, »att jag
lyckönskar henne att hafva en så välartad son!»

Under de följande dagarne upptogos alla fristunder med
tillredelsema för resan, men det oaktadt drogs Arves håg
beständigt till den arma Josefina, som med en liten
tjenst-flicka ensam tillbragte de ängsligt långa timmarne i sin tysta
kammare.

»Nej, jag måste likväl dit och taga afsked, innan jag
reser, och fråga henne om hon vill, i brist af bättre, antaga
mitt förslag!» Med dessa ord gick Arve en förmiddag från
tullkammaren till det väl kända huset.

Josefina mottog honom med ett uttryck af stilla nöje;
och Arve, som ej mycket förstod sig på omvägar och
svas-sande ord, gick rakt på saken.

»Min bästa Josefina», sade han innerligt, »nu är det
så till vida kommet, att jag i Guds namn skall ge mig af.

I morgon eller öfvermorgon, om vinden gynnar mig, går jag
med en slup till Göteborg, hvarifrån jag blott har en kort
dagsresa till mitt kära hem. Hvad jag nu vill nämna för
Josefina är något, som jag önskade — jag vill ej säga mera,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free