Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen håller af henne, så lemna henne att sköta sig sjelf.
Det går icke an i våra tider, att en yngling vill spela
beskyddare åt en moderlös flicka.»
»Gud, gifve, att hon hade någon annan», af bröt Arve
med sin vanliga, hjertliga öppenhet, »det skulle innerligen
glädja mig!»
Detta, blir rätt roligt!» utbrast tullförvalterskan med
ett eget leende. »Arnman erkänner sig då verkligen vara
hennes beskyddare?»
»Icke just det, ty jag har gudnås icke förmåga som
jag har vilja, men jag gjorde hvad jag förmådde att lindra
hennes mors bekymmer, ehuru jag aldrig sade, att det var
från mig den obetydliga hjelpen kom, ty i den händelsen
skulle fru Karlmark troligen vägrat att mottaga den.»
»Nå, jag kan säga! Var det sd Arnman använde de
penningar, min man lemnade honom att kläda sig för!»
»Nej, icke dem, men dem jag tid efter annan erhöll
från min gamle lärare och vän löjtnant Askenberg.»
»Så åh, att Arnman fått penningar hemifrån! Det
trodde jag icke vara behöfligt medan Arnman vistades i
vårt hus; men då man har så stora utgifter, torde ett
litet tillskott nog vara erforderligt. Hvems namn förmådde
då den, såsom jag tyckte, icke just så grannlaga fru
Karlmark att mottaga penningar?»
jag var nog djerf att tid efter annan säga henne
det herrskapet skickat mig och att frun, som vanligen
prutade, endast gjorde det för att i tysthet och o tackad kunna
göra godt.»
Tullförvalterskan rodnade ända upp till hårfästet. »I
det lugnaste vatten gå de största fiskarne!» tänkte hon och
bemödade sig att med sin vanliga fattning småle åt Arves
förklaring.
»Jag hoppas, att frun är så god och förlåter min
tilltagsenhet för det goda ändamålets skull.»
»Hvad som passerat», utlät sig fru tullförvalterskan
efter en liten besinning, »det får vara! Arnman menade
Rosen på Tistelön. 1. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
