Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ingen själ!» sade Anna, då hon kom till baka.. Telma
stoppade nyckeln i kjortelfickan och ledsagad af Anna till
lilla trädgårdsporten, försvann hon snart på den välkända
vägen.
»Gud bevare henne!» sade Anna, som en liten stund
qvardröjt och såg genom strålbrytningen från salsfönstren
huru den svarta slöjan böljade fram och åter för stormen
tills den alldeles insvepte Telmas hufvud i en mörk sky,
hvar-efter ingenting vidare blef synligt.
Anna gick till baka till sin egen kammare, belägen midt
emot frökens rum, der hon återtog strykningen af några
småsaker, som hon skulle pryda sig med på bröllopsdagen,
men hon var så betagen af oro, att hon gång efter annan
brände fingrame och svedde till och med ett par hål på en
bröstlapp, hvilken olycka under andra omständigheter skulle
ha pressat tårar ur hennes ögon, men som hennes af
vidskepelse nu uppfylda hufvud kom henne att tro vara ett
elakt förebud, som ej stått i hennes förmåga att undvika.
Vid pass en half timme, eller något deröfver, hade Anna
hållit på med sitt arbete, då en knackning på dörren så
nära skrämt henne till ett häftigt utrop. .. »Hvem är idet?»
frågade hon, bäfvande af ångest, att det skulle vara
gref-vinnan eller friherrinnan, hvilka sökte fröken och funnit
nyckeln uttagen ur hennes dörr, men den röst, som svarade:
»det är jag, låt upp, Anna!» kom blodet att stockas i den
stackars flickans ådror. Det var grefve Albano. Med möda
stapplade Anna till dörren och sköt ifrån regeln. Glöden,
som för lodens värmande, ännu glimmade i kakelugnen,
kastade en blekgul låga öfver Albanos askgrå drag. Han
tycktes befinna sig i en mer än vanligt retlig
sinnesstämning, och hon fann det äfven af den ton, med hvilken han
yttrade: »Har fröken låst in sig, emedan nyckeln är nr?»
xHon mår inte bra!» stammade Anna i dödsångest.
»Hon sa’ ifrån, då jag nyss var der inne, att hon ville vara
ensam ett par timmar.»
»Hon får vara ensam sedan!» svarade Albano med djup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
