Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det är ett gyckel, min bror! Du är
bedragen, eller har du bedragit dig sjelf!” ropade han
till den i ångest väntande Rudolf. ”Grefven har
vid sin heder bedyrat att han icke erhållit någon
inbjudning, skriftlig eller muntlig.”
”Ett gyckel — nej, ett sa djefvulskt gyckel
kunde hon aldrig hafva påhittat, och det är så mycket
omöjligare, som jag, henne sjelf ovetande, kommit
dessa osaliga känslor på spär. Mångfaldiga
gånger har hon i drömmen uttalat hans namn; och
i natt, då hon trodde mig sofva, låg hon och gret
och framhviskade ord, dem jag ej förmår upprepa.
Nog, nog, det är icke gyckel: hon hvarken
nekade eller motsade med ett enda ord, då jag nu
på morgonen talade med henne i detta ämne. Och
hvad bekräftelse skulle dessutom ytterligare
behöf-vas efter den att jag i buketten uppsnappade
hennes biljett, hvaruti hon ändrade mötet från 7
till 5?”
”Vid gud, detta blir alltmer inveckladt — det
blir allvarsamt!” utbrast ryttmästaren.
*’Hur fick du buketten, min stackars Rudolf?”
frågade Lavinia hastigt. ”Derom har du ej sagt
mig något.”
"Hon höll den i handen, då hon kom ut från
kabinettet, hvarvid hon syntes så tvehågsen, om
hon skulle gå eller icke, att jag slutligen fattade
misstankar och bad henne gifva mig blommorna.
Hennes motstånd och synbara ångest styrkte
naturligtvis mina misstankar till visshet. Efter flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
