- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
185

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

övertalning längre kvarhålla henne: hennes samvete
sade henne, att hon redan för vänskapens plikter
alltför mycket åsidosatt sina egna plikter som maka —
då de båda unga kvinnorna sutto bredvid varandra
och Constance talade om sorgens prövningar och en
troende själs enda och fasta hopp, föll Evelyn
plötsligt i häftig gråt.

»Du förskräcker mig, älskade Evelyn!» sade
Constance, med all den själfulla mildhet, som från länge
sedan flydda tider ljöd så bekant i Evelyns öra. »Du
säger, att du icke sörjer... varifrån kommer då detta
utbrott av en våldsam sorg?»

»Från ångern!» viskade Evelyn sakta,

»Ingen kan, gunås, så uppfylla sina plikter som man
borde; men du, Evelyn, har dock det sköna
medvetandet, att din make ansåg, att du uppfyllt alla.»

»Det är icke fråga om honom nu; han och jag ha
det allt gott och klart mellan oss, och fast han är i
himlen och jag är kvar på jorden, älskar han mig ändå
mycket mer.»

»Vilken ljuv tanke för dig, Evelyn! Den bör göra
dig lycklig.»

»Ack, den gör så även... det är således icke för
honom jag gråter.»

»Jag förstår dig: du begråter förlusten av ett annat
hopp, som nu varit dig sällt att äga?»

Evelyn sänkte sitt huvud, men därefter svarade hon
med en ton, som bar övertygelsens uttryck: »Det var
icke heller detta jag begrät... du säger ju alltid, att
det är sant, att Gud vet vad bäst är. Så som Max
och jag nu blivit förenade, kunna vi ej för lång tid
bli skilda, och därför är det bäst, att jag har allt hopp
före mig... ty», hon sänkte rösten till en sakta
viskning, »du vet väl, att det ej blivit gott, ifall mamma
skulle ha uppfött ännu en varelse sådan som jag.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0473.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free