Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog kronan mellan sina händer, betraktade den länge,
och i det en pärla från hennes ögonhår nedföll bland
myrtenkvistarna, suckade hon sakta: »O, att hon i
stället skulle fästas på mitt likkistlock!»
LVII.
Kronornas och kandelabrarnas sken fladdrade i
bröllopssalen och belyste den utbredda mattan med de
betydelsefulla pallarna, på vilka inom kort tvenne
människor skulle knäböja för att förbinda sig med heliga
löften, löften för hela livet.
Gästerna hade börjat samla sig. Vi igenkänna bland
dem två präktigt utstyrda damer, vilka sitta intill
varandra vid en av dörrarna åt smårummen. Det är
majorskan Minten och fru K., de rekognoscerade fruarna
vid Nicke Mattsons stuga.
»Min nådigaste vän», yttrade fru K., fingrande pa
plymen i sin huvudbonad, »vem hade kunnat föreställa
sig, då vi hade vårt lilla äventyr i höstas, att vi innan
halvåret skulle mötas på hjältinnans bröllop!»
»Och vem, söta Antoinette, hade kunnat föreställa
sig, att den fattiga fru Waller, som lånade ihop var
eviga smula till sitt kalas, nu kan göra bröllop i
Lindals dyra lokal... jo, det kostar något, det!»
»Naturligtvis består mågen bröllopet.»
»Mågen... ah, jag tror inte den beskedlige mannen
har något överflöd på pengar... Men det är varken
mågen eller modern som gör det i Simmermanskan,
som du vet springer hos fru Waller, har snappat upp,
att det är konsul Löwes, i vars hus Constance en längre
tid vistats, som bestå fiolerna. De lära ha skickat fru
Waller en ansenlig summa pengar för detta ändamål,
och unga friherrinnan G., Constances vän, skickade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
