Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begära av den första än ett i ännu högre grad styrkt
uppsåt att vaka över oss själva och ägna oss åt de
plikter, vi inom kort skola besvärja inför Gud och
de vittnen, vi kallat...»
>>...och dem vi av trofasta hjärtan skola hålla!»
sade Leonard och tryckte Constances hand till sina
lappar.
Constance böjde huvudet... det var hennes enda
svar.
Leonard försvann.
^ I det ögonblick Constance blev ensam, störtade hon
ater på knä. Dova suckar frampressades ur hennes
bröst, under det hon mumlade den ena bönen efter
den andra. »O, Herre, varkunna dig över mig,
syn-derska! Vi döljer du ditt ansikte för mig? Fader
Frälsare, Förlossare, hör du mig ej... Nej, nej, du
hor mig icke, du vältrar ej tyngden från mitt bröst,
du sager mig icke vad det är... Icke kan något hava
hant din härligaste lärjunge... Nej, dina änglar vakta
honom: han har blivit uppehållen... ja, ja... Men
ifall han åter skulle hava tagit vägen om Örnvik.
O, min Mästare och Herre, lisa dessa grymma kval!
Jag vandrar ju på dina vägar... jag vill alltid vandra
pa dina vägar... jag vill föra den mannen, med vilken
jag förenar mitt jordiska öde ...»
»Constance», avbröt modern i dörren, »klockan är
tio minuter över sex: du måste kläda dig, mitt kära
barn! Brudtärnorna äro snart här, och då du vägrat
dem att hjälpa dig, får du visa, att du kan bli klädd
dem förutan... Jungfrun, som du föreslagit, är
darute.»
. >>Låt henne komma in, mamma!» svarade Constance,
i det hon reste sig, gick med fasta steg fram mot
sangen och avlyfte den vita servetten.
Det var brudskruden, som låg därunder. Constance
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
