- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
43

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från en punkt på andra sidan om floden kom samma
signal, som hade stört honom och Boone på
eftermiddagen. Det svaga kraxandet af en kråka, som från de öfre
grenarna af ett träd tycktes locka på en kamrat, sväfvade
öfver Ohio och träffade den lyssnande Kentons öron.

»Fördöme mig», mumlade han, »om icke kråkorna
förekomma tätare i Kentucky, än jag någonsin hört förut!»

Kenton tviflade icke ett ögonblick på att denna signal
kom från en shavansk spejares strupe, och detta bestämde
hans handlingssätt.

Han vände kanotens stäf mot stranden och steg i land.
Men innan han drog upp den riktigt, tänkte han gå ett
stycke genom skogen för att utse den väg, som vore bäst
att följa. Han hade icke långt att gå, men äfven i denna
enkla handling inlade han hela den grundlighet, med hvilken
han företog allt, som hörde till hans yrke.

Småskogen var mycket tät, hvilket han icke tyckte
riktigt om, men hati trodde likväl, att han skulle kunna bana
sig väg genom den och tillbaka igen till vattnet utan att
förlora kanoten. Han begaf sig alltså på väg och återvände
till sin landningsplats efter femton eller tjugo minuter. Men
då väntade honom en öfverraskning. Båten var borta!

Om han med otrolig behändighet hade stulit den midt
framför shavanens tillslutna ögon, så hade denne (ty det
måste vara han) utvecklat nästan lika stor färdighet i att
snappa den ur hans händer. Kenton förlorade ingen tid
med att fundera på saken utan skyndade hastigt och
ljudlöst utefter stranden för att uppsöka den djärfve tjufven.
Han träffade på honom endast några famnar därifrån, där
han med stor försiktighet paddlade sig fram utefter
stranden, som om han icke fruktade någon tvist om
äganderätten till båten, hvilket han heller icke gjorde; ty så snart
han fick sikte på den hvite mannen, i samma ögonblick som
denne fick se honom, sprang han i land och anföll honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free