- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
42

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kor, som Boone och Kenton, isynnerhet den senare, iakttogo
en så utomordentlig försiktighet.

Af det nu sagda torde det vara tydligt, att det problem,

som Kenton hade att lösa, icke var så enkelt.

Men de armar, som svingade åran, voro kraftiga och

muskulösa och skulle hafva kunnat fortsätta med denna sys-

selsättning i timtal utan att märkbart tröttna. Kenton
besvärades icke mycket af ett så enkelt hinder, och han skulle
i sanning hafva varit glad, om det skydd, som de från
stranden nedhängande_ grenarna erbjödo, hade räckt hela
vägen. * *

Gång efter annan sköt den bräckliga farkosten fram under
löfverket, och dess fart afstannade nästan i samma
ögonblick, som åran lyftes upp ur vattnet. Under dessa korta
uppehåll lyssnade spejaren uppmärksamt efter sådana ljud,
som kunde upplysa honom om hvar hans fiender höllo till.
Han visste, att de voro, snart sagdt, öfverallt, och fick vara
beredd på att i hvilket ögonblick som helst sammanstöta
med dem. De blickar, som bevakade flyktingarna och deras
eskort, hade örnens skärpa.

På en sträcka af ungefär en mil fortsatte han sin färd
på detta sätt. Därpå gjorde Kenton ett längre uppehåll än
vanligt, ty han hade kommit till en punkt, där han måste drifva
fram kanoten minst hundra fot öfver en sträcka, på hvilken
ingenting fanns, som i ringaste mån kunde tjänstgöra som
skydd.

Spejaren öfverlade med sig själf om bästa sättet att gå
till väga.

»Jag tror icke, att några kanaljer äro på vakt här»,
tänkte han; »shavanerna veta, hvar kvinnfolken och
gossarna finnas, och den platsen bevaka de — framåt bara!»

O

Ater doppades åran i vattnet, men i samma ögonblick
som han tog det första kraftiga taget, hejdade han sig med
blixtens hastighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free