Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorns teori av civilingenjör Åke Larborn - Energiomsättning i motorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Insprutningen kan ske antingen i motorns insugningsrör under
insugnings-slaget eller direkt i cylindern under insugnings- eller kompressionsslaget.
Dieselmotorer ha insprutningspump och spridare av liknande slag.
Förbränningens igångsättande sker här genom att kompressionen drives så långt, att
bränslet självantänder. Som bränsle användes s. k. motorbrännolja eller
liknande. Dessa bränslen äro ganska svårflyktiga vid normal temperatur och
det är uteslutet att fördela dessa bränslen i den insugna luften medelst en
förgasare. Insprutningen börjar alltid under slutet av kompressionsslaget.
Dieselmotorerna arbeta praktiskt taget alltid med största möjliga insugning
av luftmängd i cylindern, oberoende av belastningen. Motoreffekten regleras
enbart genom ändring av den insprutade bränslemängden. Alla motorer med
elektrisk tandning däremot fordra ett i det närmaste konstant
blandningsförhållande mellan bränsle och luft, dvs. om bränslemängden minskas måste även
lufttillförseln minskas i motsvarande grad.
Hesselmanmotorn utgör ett mellanting mellan bensinmotorn och dieselmotorn.
Bränslet är av samma slag som vid dieselmotorerna, och insprutningen i
cylindern sker på liknande sätt under kompressionsslaget.
Kompressionsförhållandet är dock väsentligt lägre, ungefär som hos en bensinmotor, och tändningen
sker även på elektrisk väg.
Energiomsättning i motorn
En förbränningsmotor kan icke frambringa energi i någon form. Den kan
endast i viss grad omvandla den i bränslet bundna värmeenergin till
mekaniskt arbete. Bränsletillförseln motsvarar en energitillförsel, som är lika med
den värmemängd, vilken erhålles vid bränslets fullständiga förbränning. Vid
de typer av bensin och brännolja, som normalt användas, är bränslets s. k.
värmevärde 10 000—10 500 kcal/kg.
Energiomsättningen är alltid förbunden med förluster av olika slag. Vanliga
motortyper kunna i bästa fall endast omsätta ungefär V3 av den tillförda
energin i mekaniskt arbete. Det är naturligtvis önskvärt, att dessa förluster
nedbringas i största möjliga utsträckning, så att motorns bränsleekonomi blir god.
Detta är möjligt endast till en viss gräns. De resultat, som uppnåtts med
de moderna förbränningsmotorerna, kunna icke överträffas i nämnvärd
utsträckning.
Av de faktorer, som inverka på motorns bränsleekonomi, är
förbränningsförloppet i motorcylindrarna av särskild betydelse. Man brukar vid teoretiska
undersökningar tala om tre olika typer av förbränningsförlopp, nämligen:
1) Förbränning vid konstant volym
g — Bilboken I.
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
