Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 —
ögon, hvilka ofta fäste sig på honom, under det att hon
gladt samspråkade med sin artige riddare.
Solen stod klar på den högblå himlen och allt artade
sig att bli en högst behaglig färd.
— Hur skön är icke Guds natur, sade prinsessan Ce-
cilia till gref Johan.
— Jag ser ej naturen, svarade han, solen bländar mig
— solen ur edra ögon.
— Tala inte så.
— Får jag inte säga min hjertans mening, grymma
Cecilia, min vackra tyrann?
- Fy!
— Känslorna tränga sig med hvarandra i mitt hjertas
kamrar, att de hota att spränga dess väggar. Ljufva Ce-
cilia, hvarför bief ni så vacker!
— Man kan höra oss.
— Hvad betyder det. Hvar och en skall instämma
med mig, att ni är den skönaste qvinnan inom Sveriges
landamären.
— Ni gör mig förlägen, Johan.
— Den rodnande rosen är ännu skönare än den hvita.
O, Cecilia! Befall mig att utföra en handling, som behagar
er; jag vill trotsa allt blott för att vinna edert bifall.
— Jag har ingen rätt att befalla.
— Jo, Cecilia! Den qvinnan, en man älskar, är alls-
mägtig. Hon rår öfver sin tillbedjares lif. Befall!
— Jag vill inte befalla, jag vet inte, hvad jag skall
befalla — men jag skall minnas er bön och en gång kan-
ske — m —
— En gång — —?
— Kanske ni en gång nekar att villfara min önskan
— Aldrig!
— Det lilla ordet »aldrig» är ett bedrägligt ord.
— Ej för den, som älskar.
Deras samtal afbröts nu derigenom, att hertig Erik be-
fallde, att man skulle stanna och låta hästarna pusta.
Man hade hunnit till en skogsbacke, som var genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
