Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 142 —
tigt som ett sällskap att köra henne spinna, när jag vaknar upp
på natten och tänker på min stackars dotter ute på missonsfältet
långt bort i andra ändan av världen. Vore det bara någon an-
nanstans än i Tndien, skulle jag inte oroa mig, men de säger
att ormarna därborta äro så gräsliga. Kisse Sara måste kurra
och spinna riktigt duktigt för att jag ska komma från de tan-
karna. Min tro räcker till att försätta allting, utom ormar. Jag
begriper inte, varför vår Herre nånsin skapade dem. Tbland tror
jag heller inte att Han har gjort det. Det var nog Mörksens
furste, som hade sitt leda finger med i spelet, när ormarna
blev till.»
Ett tunt, maskinskrivet meddelande hade Anne lämnat kvar
till sist, i den tron, att det inte var någonting viktigt. När hon
läst det, satt hon mycket stilla, och hennes ögon fylldes små-
ningom av tårar.
— Hur är det fatt, Anne? frågade Marilla.
— Fröken Josephine Barry är död, svarade Anne med låg
röst.
— Jaså, hon har äntligen fått sluta, sade Marilla. — Hon
har legat sjuk i över ett år, och hennes släktingar här ha när
som helst väntat underrättelse om hennes död. Det var väl, att
hon nu har fått komma till ro, hon har lidit förfärligt. Hon
var alltid snäll mot dig, Anne.
— Hon har varit snäll ända in i det sista, Marilla. Det här
brevet är från den advokat, som är hennes boutredningsman.
Hon har testamenterat tusen dollars åt mig.
— Nej men o! Så rysligt mycket pengar, skrek Davy. —
Det var den fröken, som du och Diana damp ned på, när ni
på kvällen tog sats och skulle hoppa upp i gästrumssängen.
Diana har berättat alltihop för mig. Är det därför hon ger dig
så mycket pengar.
— Tyst, Davy lille, sade Anne sakta. Med hjärtat fullt smög
hon sig upp på vindsrummet, lämnande Marilla och fru Lynde
att på tu man hand diskutera ämnet.
— Tror tanterna att Anne nu nånsin blir gift? undrade
Davy oroligt. — När Dorcas Sloane gifte sig i somras, så sa’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
