Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 141 —
bort på himlen, men en guldgul strimma längs den västra hori-
sonten började brinna allt klarare, som om alla ljusets dröjande
reflexer här funnit varandra; de avlägsna åsarna med sina bölj-
linjer av tallarnas snötyngda kronor avtecknade sig mörka och
tydliga. Anne såg ut över de tysta vita markerna, där de lågo
så kalla och livlösa i den grella solnedgångens brandgula skim-
mer, och suckade. Ensamhetskänslan kom plötsligt åter över
henne, och hon betogs av oro och beklämning. Hon undrade nu
som mången gång förut, om det skulle kunna bli möjligt för henne
att få återvända till högskolan på nyåret. Mycket troligt såg
det inte ut ... De stipendier, som hon, om lyckan var god,
skulle kunna vinna, utgjorde mycket obetydliga belopp. Ma-
nilas pengar ville hon ej längre ta emot, och utsikterna till någon
extraförtjänst under sommaren tycktes henne mycket små.
— Jag blir nog tvungen att avbryta kursen nästa år, tänkte
hon modlöst, och åter söka mig en plats vid någon skola, tills
jag förtjänat så pass, att jag kan ta upp studierna igen. Då ha
alla de gamla kamraterna gått om mig, och i Carolinas tjäll får
jag aldrig mera bo . . . Seså. Anne, vad tjänar det till att sitta
och sörja? Friskt mod bara! Jag får vara tacksam om jag,
ifall så påfordras, kan slå mig fram på egen hand och åtminstone
förtjäna mitt uppehälle.
— Här kommer farbror Harrison klivande genom snödri-
vorna, förkunnade Davy, som hastigt öppnat dörren ut till köket.
— Om han ändå hade posten med sig! Nu har vi inte haft
någon på tre dar. Jag vill titta efter i tidningarna, om det sitter
många tåg fast i snön.
Herr Harrison hade varit och hämtat posten, och glada brev
från Stella och Priscilla och Phil skingrade snart Annes sorgsna
stämning. Även tant Jamesina hade skrivit några rader. Hon
berättade, att det brann i spisen i ett kör, att alla kattorna be-
funno sig i högönsklig välmåga och att krukväxterna frodades
förträffligt.
»Här har varit riktigt smällkallt, så att jag låter kattorna
sova inomhus, Häxan och Josef på soffan i vardagsrummet
och Kisse Sara på fotändan av min säng. Jag känner det rik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
