Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 10. Början till slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
lifvet. Slafveriet tycktes mig vara på höjden af sin makt;
nationalregeringen var med alla dess maktmedel och resur-
ser i dess händer, och det bjöd friskt på för att få dem i
sin besittning ännu många år. Ingen kunde se att inom
den korta tiden af fyra år denna makt skulle vara
krossad och slafsystemet tillintetgjordt. Derför anträdde
jag min resa med långt ifrån glada känslor. Ingen som
icke själf tvungits att lämna hem och fädernesland och
gå i ständig förvisning kan gärna föreställa sig det sin-
nets och hjärtats tillstånd som en sådan belägenhet
medför. Resan gick öfver den norra leden, och vid denna
årstid var det som vanligt kallt, mörkt och stormigt.
Innan vi lämnade kusten af Labrador, hade vi fyra gra-
der under noll. Ehuru jag farit öfver Atlanten två
gånger förut, hade jag icke sett så otrefligt väder som
under största delen af denna resa. Vårt stora skepp
vräktes omkring på hafsytan som om det varit det minsta
flarn. Det tycktes fordra all vår kaptens sjömansskick-
lighet att manövrera det; men sedan vi kämpat med
vågorna på en vredgad ocean under fjorton långa dagar,
fann jag mig med glad rörelse på Storbritaniens mark, utom
området för Buchanans makt och Virginias fängelser.
Då jag hunnit till Liverpool, upptäckte jag att England
nära nog tog lika liflig del i hvad som händt i Harper’s
Ferry som Förenta staterna, och jag uppfordrades genast
i skilda delar af landet att tala om slafveriet och särskildt
gifva några upplysnigar om de män som kastat bort sina
lif i ett förtvifladt försök att befria slafvarna. Min
egen ställning till saken var ett ämne för mycket intresse
likasom det faktum att min närvaro där i viss mening
innebar ett gäckande af guvernör Wises fordringar, hvik
ken, efter att hafva fått veta att jag icke var i Michigan,
utan var på en britisk ångare på väg till England,
offentligen förklarade att ”kunde han upphinna detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
