Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 10. Början till slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
att tro att jag icke gick lika långt som han gick eller
att jag .icke var en af hans gynnare; och jag visste att
hela Virginia, om jag väl var i deras klor, skulle säga:
”Låt hänga honom”. Innan jag lämnat Kanada för att
fara till England, träffade jag Jeremiah Anderson, en af
Browns män, som var med och deltog i anfallet, men
lyckades undkomma öfver bergen och han berättade mig
att han och Shields Green utsändes i ett särskildt upp-
drag, så snart eröfringen af arsenalen etc. var verkställd.
Deras ärende var att föra slafvarna från det kringlig-
gande landet till staden, och därför voro de utanför clå
Brown omringades. Jag sade till honom: ”Hvarför
kom då icke Shields med er?” ”Jo”, svarade han, ”jag
sade till honom att komma; att vi icke kunde göra nå-
got mera, men han sade blott att han måste gå ned till
den gamle mannen.” Anderson berättade mig vidare
att kapten Brown bemödade sig att undanhålla sina män
de verkliga planerna och att det rådde mycket motstånd
bland dem, då de funno hvad det egentligen var som
han tillämnade; men de voro en edsvuren skara och sam-
tyckte som goda soldater att följa sin kapten hvarthelst
han förde dem.
Den 12 november 1859 for jag från Quebec på
Scotia, kapten Thompson, af Allanlinien. Min färd till
England kom icke på tal först genom min förbindelse
med John Brown, men det faktum att jag nu var i fara att
arresteras för delaktighet i hans förbrytelse, gjorde hvad
jag tillämnat såsom ett nöje till en nödvändighet, ty ehuru
jag var i Kanada och under skydd af britisk lag, var det
icke omöjligt att jag kunde blifva. bortsnappad och förd
till Virginia. England hade beredt mig tillflykt och
beskydd, då slafhundarna voro på spår efter mig fjorton
år förut, och dess portar stodo ännu öppna för mig nu,
då jag förföljdes i Virginias rättvisas namn. Jag kunde
icke undgå känslan att jag gick i landsflykt, kanske för
Frederick Douglass. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
