Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Pröfning af grunderna för Dödsstraffets bibehållande i den svenska strafflagstiftningen - Om Dödsstraffets rättmätighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
sinnelagets förändring hos gerningsmannen, sora leder till en
fortgående moralisk förbättring, då han återvinner friheten.
Den starkaste reaktion från Statens sida emot lagbrytaren
framträder naturligtvis just då, när Staten låter beröfva honom
lifvet, och dermed for honom äfven afskär all möjlighet att här
i tiden i handling kunna ådagalägga att hos honom försiggått
en verklig moralisk pånyttfödelse.
Återgå vi nu till de ofvan framstälda frågorna; om
dödsstraffet är rättmätigt? om detta straff numera är
nödvändigt? så hafva filosofer och rättslärde, hvar på sitt sätt,
sökt gifva lagstiftaren vägledning for deras besvarande. De
förre hafva hufvudsakligen sysselsatt sig med den första frågan
eller om dödsstraffets rättmätighet och hvar efter annan, ur
synpunkten af den filosofiska grundåsigt, som ban bekant, derpå
lemnat sitt svar. Men de hafva dervid oftast så uteslutande
hängifvit sig åt spekulation öfver det abstrakt rätta, att de
alldeles förlorat ur sigte de konkreta förhållanden, hvarunder
vi lefva i samhället, förhållanden, hvarpå åter lagstiftaren
nödvändigtvis måste fasta sin synnerliga uppmärksamhet.
Konse-qvenserna af deras, från sådan spekulation utgående lärosatser
om dödsstraffet äro derföre, i många fall, af den beskaffenhet
att, om lagstiftaren i närvarande tid skulle vilja lägga dessa
satser till grund för bestämmelser i en strafflag för svenska
folket och domstolarne tillämpade dem på gifna rättsfall, skulle
de leda till barbariska resultat, sora vore långt ifrån
öfverensstämmande med civiliserade folks rättsmedvetande i våra dagar.
Rättslärde och erfarne domare hafva insett, att lagstiftaren
måste, för att komma till en nöjaktig lösning af samma frågor,
söka hemta stöd af erfarenheten från förflutna tider samt af
folkets seder och den grad af civilisation, hvarpå den upplysta
delen deraf befinner sig vid den tidsperiod, då i strafflagen skall
gifvas uttryck af folkets rättsmedvetande. För lagstiftaren blir
derföre till föga praktiskt gagn 0111 någon kan på ett aldrig så
sinnrikt sätt deducera dödsstraffets rättmätighet in abstracto,
men ieke förmår åstadkomma tillräckliga bevis att dödsstraffets
tillämpande hos just det folk, för hvilket frågan gäller att stifta
lag, är absolut nödvändigt och på sådan grund rättmätigt.
Af lika liten nytta för lagstiftaren blir ock hvarje
framställning om dödsstraffets rättmätighet, derest det kan ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
