Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
Vi öfvergå nu till frågan om planen och förberedelserna
för försvaret.
Sedan Ehrensvärd bygt Sveaborg och skapat
skärgårdsflottan, hade man förestält sig att vid ett eventuelt anfall de
finska trupperna skulle kunna hålla stånd vid gränsen ända
tills förstärkningar hunne anlända från Sverge. Denna
omständighet hade bildat utgångspunkten för alla försvarsplaner under
adertonde århundradet. Vid deras uppgörande hade tvänne
förutsättningar legat till grund. För det första att kriget — om
man undantar smärre anfall — skulle föras endast under de
tider då man hade öppet vatten, och för det andra, att försvaret
skulle kunna i hufvudsak inskränkas till kusttrakterna, då det
för större trupper, till följd af bristen på vägar och boningar,
var omöjligt att tränga in i det inre landet. Huru otillförlitliga
dessa förutsättningar voro, därpå hade Finlands öde år 1714
redan gifvit ett varnande exempel; år 1808 höllo de alls icke
mera sträck. Napoleon hade visat att vinterfälttåg ingalunda
voro omöjliga, och det inre Finland genomdrogs redan vid vårt
århundrades början af ett nyss fardigblifvet landsvägsnät, som
förband de olika länen med hvarandra. Gustaf lll:s regering
hade i detta afseende utgjort en viktig brytningstid. En
landsväg hade blifvit bygd från Kuopio öfver Idensalmi till Uleåborg*
genom Nord-Karelen hade dragits en väg från Toivala norr om
Kuopio till Tohmajärvi — denna landsdels viktigaste
kommunikationsled, — Savolaks hade förbundits med Österbotten genom en
väg från Kuopio öfver Rautalampi, Laukas och Saarijärvi till
Lintu-laks, där den förgrenade sig: den ena grenen förde till Salmis
i Kuortane, till Lappo och Vasa, medan den andra gick genom
Perho till Gamla Karieby. Ny var äfven den väg som från
Alavo genom Ätsäri och Keuru förde till Jyväskylä.
Förefintligheten af dessa kommunikationsleder omintetgjorde alla
tidigare försvarsplaner, ty längs dem kunde fienden från Savolaks
komma till Österbotten och falla i ryggen på den i söder
stående finska hufvudarmén. Det var just en sådan rörelse Sprengt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
