Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- T
- TÅR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TÅR, m. 1) (såsom i riksspr.) lacrima; 2)
droppe, något litet af ett vått ämne. Fsv. tar, m.
& n. SML.. S.S. 1, 70; fn. tár, n.; fht. zahar,
zachar; fe. täker, tær; e. tear; d. tåre; moes.
tagr; n.; cy. daigr; cornw. dagar; gr. δάϰϱυ,
δάϰϱυμα; lt. dacrima (Festus),lacrima; troligen
egentligen: den bitande (saltaktiga tåren), af skr.
daç, att bita.
Galen-tåra, f. röllika: Achillæa millefolium.
Dl.(Transtrand). Galen-tara, f. Dl. Lima);
garn-tora, f. Dl. (Särna); gan-tola, f. Dl. (Elfd).
Det ampra blomdoftet, djupt indraget i näsan.
gör rinnande ögon och yrsel.
Tår-milder, adj. som lätteligen gråter. Vg.,
bl. Fn. tármildr; d. tåremild.
Tår-ört, f. silkeshår: Drosera rotundifolia.
Sveal. Dagg-Ört, f. id. Sm.; tät-mjölks-gräs,
n. id. Vm. Gl. sv. (Tillandz)
J. Marie tårört, Marie silkeshår.
TÅRM, tårma-löp, tårrkä-tarm, s. tarm.
TÅRRK-MÄULÅ, s. tord 2.
TÅRSA, s. tora.
TÅRT-SPÓRRE. s. spóre.
TÅSA 1, v. n. 1 susa, brusa, dåna; om hafvet.
"Sjön tåsar." Hl. (Eldsberga). Jfr skr. tus, sonare.
TÅSA 2, s. tassa.
TÅSA 3, s. tasa 1.
TASEL, s. tad.
TÅ-SOT, s. sot.
TÅSSA, s. tass 2.
TÅSSA, tåsse-sog, s. tóssa.
TÅSTA, s. tjåsta.
TÅT 1, m. väg; rätta tankegången eller vägen.
"Vara på tåten. Kómma på tåten". Ul., ög.
TÅT 2, (pl. -ar), (såsom i riksspr.) sträng i ett
rep; snöre. Tät, m. sträng i ett rep. G.; tåft,
rev-tåft, m. Sk. (Ing.). I andra munarter tótt;
s. tótt 1; 2) band eller vidja, hvarmed lien
bindes fast vid örvet eller skaftet. Lia-tåt el. lie-tåt.
Ög. (Ydre), kl. (Madesjö); 3) en bestämd liten
knippa lin. Vb. Fn. þattr.
Bik-tat, m. sträng i ett tjäradt tåg. G.
Tre-tåtig, adj. tredubbel; om rep som är
sammansatt af tre tåtar. "Tretåtigt tåg". Hs.
N. tritåtta.
TÅTA 1, (pl. tåtor el. tåter), f. 1) utsliten,
nedkippad sko; toffel. Sm., ög.; 2) litet barn;
3) oduglig menniska. Tåter, m. id. Sm.
Tåta 2, v. n. 1 1) gå med dåliga skor.
"Hon gikk å tåtade med ett par skor, sóm ej
va värda att kasta på ellen"; 2) gå smått
såsom barn. Sm.
TÅTA 3, f. I sammans. avunds-tåta, f.
mullvad (Talpa europæa), sem gör gångar i
gräsvallen och under säden, men ej skjuter några
högar. Sm. (Vestbo).
TÅTA 4, v. n. 1 säga ett halft ord till någon,
glunka, Åm. Jfr fn. þátta, v. a) uppräkna,
framställa; b) omnämna (af þáttr, m. tåt; afdelning
t. ex. i en berättelse).
TÅTA EFTER, tåta te, tåta sej, s. tota 2.
TÅTEL, m. 1) (i skriftspråket efter Linné)
Aira, ehuru, såsom Fries (bot. utfl. 3, 204)
anmärkt, man ej får höra namnet tåtel tilläggas
Aira-arter. Jäger, Aira caespitosa. Åm.;
har-gräs, n. Sk. Jfr tåđå; 2) Holcus lanatus. Sm.
(Femsjö).
Lin-tåtel, m. Lolium arvense. Sm.
TÅTTA, v. a. 1 1) pressa, trycka, klämma,
ej blott sakta utan ock häftigt och hårdt t. ex.
hårdt inpacka i en redan fylld säck eller kista.
"Tåtta ut varet ur ett sår", klämma ut varet ur
ett sår; 2) fig. tåtta ihop någon, qväsa,
förödmjuka någon; 3) tåtta ur sig, uttrycka något, som
man tänker eller vet; tåtta ur någon något,
aftvinga någon eller locka ur någon en hemlighet
o. d. Åm. Jfr tótt 1, som är beslägtadt.
TÅTTÄR (ipf. tätträ), v. n. 1) puttra; om en
gryta; som kokar upp; 2) stamma. Vb. Jfr
påttär.
TÅV, s. tå 4.
TÅVELI, tåvling, tåvra, s. tabbe.
TÄ el. te (ipf. tedde), v. a. reda. "Tä nlla
te linet, te den trasslade härvan". Åm. N. tæje,
tæa; fn. tæa och tá. Jfr tia 1.
TÄ, s. tå 1.
TÄDAN, adv. dädan. Fl. (Pargas). Täa, id.
Sm. (Östbo). Fsv. þæpan; fn. þađan.
TÄFSA, s. metar-täfsa, sid. 437 b.
TÄGER (tägjer), s. taka.
TÄGLA eller tegla, v. a. o. n. 1 1) uppehålla
lifvet, lefva af litet förråd; hafva sin knappa
bergning. "Tegla fram livet". Hs. (Db., Norrala).
"Tegla sej fram". Jtl.; 2) med ringa
förråd hushålla, spara, gå sparsamt tillväga. Jtl.
N. tigla v. n. uppehålla sig med litet, lefva
knappt; d. d. tægle el. tæile, taga smått eller
litet till lifs; fn. tigla, gifva ofta, men litet hvar
gång.
Tägelskap,? litet uppehälle. Hs. (Norrala,
enl. Ihre, D. L.). Ordet brukas ej i Db.
TÄID, täid-häiä, täiendar, täjes, s. tid 1.
TÄINT, täinta, s. tine.
TÄIS, m. groft, tåg eller järnketting (långs åt
tisteln med en hake fästad i oket), med hvilken
oxarna draga lasset; med tisteln styra de och
återhålla detsamma. S. G. Jfr tiste.
TÄJE, s. to 2.
TÄJGENES, s. tiga.
TÄJNUG, s. ten 1.
TÄJNÄ, s. tina 1.
TÄJSEL, s. tissel.
TÄJVA, s. täva.
TÄJÄ, s. tå 2.
TÄKAS, s. teka.
TÄKKA, täkke-fjol, -gille, -käpp, -vire,-vrake,
-vratt, -vänna, -ås, täkk-halm, -näver, -vidja,
-täkkja, s. tak.
TÄKLING el. täkkling, m. tätting, sparf. Sdm.,
nk., ög. Täkting el. täkkting, Dl. Fn. titlingr.
TÄL, s. tillde.
TÄLE, m. tjäle (i jorden), en tjock frusen
skorpa i jorden. Vg., dls., vl. Tiäle, tjöli, Dl.; tyli,
m. Dl. (enl. Rdq.); tjala, m. Vb.; tärn, m.
def. id. "Tärn går ur jola". Vg. Fsv. þiali,
piæli, m. SML, VML.; fh. þeli; n. tele; d. d.
tel, tæl, id.; lapp. tele, hård snö.
Tiäla-tuppa, f. mosippa; Pulsatilla
vernalis. Ul. Tyelå-tuppa, tjölå-tuppa, f. Dl. (Elfd,
Våmh.); tjöl-tuppa, f. Dl. (Ohre); mo-vippa, f.
Nk.; täl-blömer, f. pl. Dl. (Särna, enl.
Kröningsvärd). Gl. sv. (Tillandz) tiäl-doppa,
oxeöron; (Frankenius, Bromel) tiöl-toppa, oxsöron,
gökeklocka.
Tiäl-roser, f. pl. Pulsatilia vulgaris, Willd.
Ul. (Rosl.).
Tjaling (def. -a), f. iskant vid åstränder
vårtiden; den iskant, som vanligen, om ock ån
i öfrigt är öppen, ligger qvar vid åkanten. Vb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0802.html
