Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- T
- TRAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trönu-ärt, f. tranärt el. fogelvicker: Vicia
cracca. Vb. Tran-ärter, f. pl. id. Vg. Jfr viar.
TRANA 2, v. känna, trefva; i synnerhet på
fruntimmer. Sk. (enl. Ihre). Jfr tranas.
TRANAS (ipf. tranast), v. d. sträcka sig efter
något med händerna. "Theide Nerpesan je lang
räklan å för åv se; no sko dóm konn säi
tranas lik bra sóm vi; men kanske (kanstje) dóm
vill va fin". Fl.(Öarne i Qv.). Jfr trava,
tramla, trabbla.
TRANIG, tranjuton, s. trana 1.
TRANT, s. skogstrant, s. 594.
TRANTA 1, v. n. 1 gå smått, småspringa; om
små barn. Hs.(Db.). Trant (ipf. o. sup. -ä),
id. Vb. Holl. tranten, v. n. trippa; d. d.
trante, trånte, gå långsamt, komma sakta fram;
swz. tranten, gå långsamt; ns. trant, gång, stig;
nht. trändeln, v. n. trippa. Jfr fsv. tradha, v.
a. trampa.
Trant 1, m. sakta gång, lunk, "Han
håller sin trant", antiquum obtinet. Ihre, gl.
2, 942.
Trant 2, m. liten pojke, som springer
och hoppar omkring. "En liten tranter".
Vb.,mp., sdm. Trantel, m. Sdm.; tratter, m. id.
Sm.; 2) fetlagdt barn. Dl.(Åsens by i Elfd.).
Tratta, v. n. 1 trippa, springa som barn
med små steg. Tratta efter, följa efter
småningom. Tratta åsta, begifva sig åstad smått
lunkande; smått springa. Allm. Tratta å,
id. S.Sk. Fn. dratta.
TRANTA 2, v. n. falla ner. Tranta el.
tratta åtabak, falla baklänges. Hs. Tratta, falla
baklänges. Ul. Jfr d. d. trante, v. a. att rulla.
Ursprungliga betydelsen af tranta har
förmodligen varit: rulla, hvälfva sig, af ett förloradt starkt
fornengelskt verb trindan (trand, trundon,
trunden), volvi, volvere. Jfr Ettmüller, Lex. anglos.
546. S. trind, trent.
TRANU·BÄR, s. trana 1.
TRAPP, trappa, s. trimpa.
TRAS 1, n. odugligt nät. Sm. Troligen
samma ord som trase, m.
TRAS 2, adv. kras, alldeles. "Slå i tras".
Sm. tras står i st. f. kras.
TRAS 3, s. strakr.
TRASA, v. n. 1 pläga olofligt umgänge med
någon af annat kön. "Ligga å trasa mä’n". Bhl.
TRASE, m. trasa. Allm. Trösu, -n, f. Vb.;
trasu, f. Dl.; trase, f. Hs.
HaLs·trase, f. halsduk. Hs.(Db.).
Kripp-trasu, s. kripp.
Sno·rtrase, s. snor.
Tras·rygg, m. trashank. Vm.
Trässlar, pl. små trasor. G.
Träslig el. treslig, adj. söndrig, trasig,
slarfvig; t. ex. om kläder. "Kjorteln ä så
träslig nerikring". Sk.(Ox.). Träsled, adj.
upphasplad och tradig i kanten. Sk.(N.Åsbo).
Trässu, adj. trasig. Vm.(Norbergs s:n).
TRASK, traska, trasker, traskig, traskut,
s. tråda.
TRASSAS, v. d. 1 vara tredsk, tvär, ogin.
Vg.(Mark). Jfr isl. trassi, m. vårdslös, oordentlig
menniska; fn. trauđr, tredsk.
Trassaktig, adj. tredsk, tvär, ogin.
Vg.(Mark). Trass-halig, id. Vg.(Lerje s:n i
(Elfsb.).
TRASKULD, trasskuld, s. tryska.
TRAST 1, m. (såsom i riksspr.) trast: Turdus.
Fn. þröstr (gen, þrastar), id. Deraf a)
mål-trast, s. mäla 1; b) skvaka-trast, m. snöskata;
Turdus pilaris; c) tölu-trast, m. Turdus
musicus. Vb.
TRAST 2, s strakr.
TRASTÄ, s. trå 1.
TRATT, m. 1) (såsom i riksspr.) tratt:
infundibulum. Tröfft, m. id. Dl.(Lima). D. tragt;
nht. (dial.) trachter, id.; 2) brännvins-tratt, m.
full menniska. Sm.
Tratta 1, v. a. o. n. 1 1) hälla i eller ur
med en tratt. Allm. Traatt (ipf. -ä), id. "Han
trattä mä g full vä lögnän". Vb.; 2) supa.
Sm.; 3) drypa. Vg.
TRATTA 2, s. tråda.
TRATTA 3, b. tranta.
TRAUG·FÄLU, traug-kjöl , traug-laupen,
traug-sinnt, traug-smält, traug—volen, s. trög.
TRAUT, s. tryta.
TRAV, m. 1) hårdt åtkörd snö på en väg; 2)
den delen af en väg, hvarpå alla köra om
vintern. Sm. Traven, m. def. marken i vägen
mellan hjulspåren. Hästa·traven, m. def. id. Vg.
TRAVA, v. n. 1 trefva, kanna med händerna
för sig, fingra. Vg.,sm. Travla, trefva, gripa
efter något med händerna. "Hva travlar du
efter?" Vg.,sk.(N.Åsbo). Travelera.
Sk.(Frosta); travlera, id. Vg.(Kind). Över-trava, id. Sk.
Fn. þreifa, trefva; þrifa, þrifla,</i> id. Jfr trabbla,
tramla.
TRAVA-LAPP, m. 1) eg. en Lappman, som
vandrar kring nedra landet. Vb.; 2)
kringvandrande person; en som ofta är i rörelse och
färdas sysslolös från en och till annan.
Vb.,fl.(Ingo); 4) pojke; skämtsamt. Fl.(Ingo).
Travär-lapp, m. id. Sdm.
TRAVALLA, v. n. 1 flitigt arbeta, arbeta och
släpa tungt, sysselsatt löpa omkring. Travellera,
trabellera, id. "Ja har travellerat hela da’n".
Sk. Trafalja, v. a. id. Kl.(Kongsbacka);
travalér (ipf. -ä), id. Vb. Trabelajra, med möda
draga sig fram, träla sig fram. Sk.(N.Åsbo).
D. d. travle, hafva hastverk. (Slesvik); ns.
travaljen, sysselsatt löpa hit och dit; dravaljen, id.;
schwab. travallen, anstränga sig; swz.
trawallen, travallen, flitigt arbeta, träla (Stalder);
Nassau travallen, med händer och fötter vara i
rörelse för att så hastigt som möjligt komma fram.
(Kehrein 1, 408); wal. trafaeln, flitigt arbeta;
frans, travailler, arbeta.
Trabeler, n. besvärlighet. Bhl.
Travalja, f. 1) släp, drygt arbete.
Vb.,hl. Travellasch, trabbelasche, n. id. S.Sk.;
2) brådska. Hl.; 3) stoj; krångel. Vg. Frans.
travail, arbete, möda: n. travali; e. travel;
it. travaglio; sp. trabajo; port. trabalho. kelt.
trafael, id.
TRAVE (pl. travar), m. 1) (i riksspr.)
upplagd stapel. Trav m. id. Deraf timmer-trav,
baka-trav, ved-trav. Vb.; 2) sädesskyl;
sädeskärfvar uppstälda parvis i en rad. Götal. Treve,
treva, id. Hl. Hov (pl. -ar), m. id. S.Sk. I
Skåne utgöres traven af 20, stundom af 50 eller
60, i Småland 24, 32 eller 40, i Halland, 24, 30
eller 32 kärfvar; 3) en trave långhalm, 10
sneser eller 100 kärfvar. Sk.(Ing.). Fn. trave,
trafve. SML.; d. trave; n. træve, sädesskyl; e.
trave; e. dial. threave; skot. <i>thraif, thrave,
threave, id.; mht. trava, acervus; fe. þrâf, m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0779.html
