Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- T
- TRAD ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRABB, n. trefvande. Sm.
Trabbla, v. n. 1 1) trefva, känna efter.
Sm.; 2) göra något illa, oskickligt. "Han
trabblar mä’et". Sm. Jfr tramla, trumla.
Trabelera, v. n. 1 1) trefva sig fram.
"Trabellera i mörkret". Sk.(Ox.)
Trablajra. Sk.(Bjäre); 2) slarfvigt läsa innantill.
Sk.(Ox.,Skytts h.).
TRAD, trada, s. tråda.
TRADA 1, v. n. 1 prata enfaldigt, tråkigt;
vara enfaldig. Sk.,hl. D. d. tråtte, tråte.
Trade 2, f. fruntimmer som pratar
osammanhängade. Sk.,hl.,bl.
Trada 3, f. dumt, tråkigt prat. Traderi,
n. id. Sk.,hl.,bl.
Trade·babbe, s. babba 1.
Tradig, adj. enfaldig, slamsig, tråkig. Sk.,bl.
Tradinq, m. karl som pratar dumt,
barnsligt. Sk.,hl. D. d. trat, trater.
TRADADING, m. mager usling, stackare.
N.G.(F.). Tradag, m. S.G.
TRAGEL, s. tråda.
TRAGGA, v. n. 1 1) klandra, gnata på;
oupphörligt göra förebråelser. "Han traggar alltjemnt
på’n". Sk.,hl.,bl.,vg.; 2) tråka, arbeta. Sm.
Tragga in, med besvär och omtuggning plugga
in undervisning. Bl. Fe. þreágan, förebrå, klandra.
Tragg, n. 1) gnat, klander; 2) mödosamt
arbete t. ex. att läsa med barn. Götal.
Tragg el. tragger, m. 1) gnatig karl. Sk.;
2) en som har ett mödosamt arbete. Sm.
Tragge·böjse, f. gnatig karl.
Tragge-posse, m. id. Sk.
Traggel, n. omsägning, kält. Ög.,nk.
Traggig, adj. mödosam, trälsam. Sm.
Traggeter, adj. 1) tvär, knarrig; 2) slö; om
eggjärn. Vg.(Skarab.).
Traggla, v. n. 1 1) omsäga, hacka.
"Läsa å traggla". Ög.; 2) kälta, sagga. Nk.
Tragg-vuren, adj. fallen för att gnata. Sk.
Trókkla, v. n. 1 gräla, träta. Kl.
TRAI 1, num. card. tre. Sm.,hl.,sk.(N.Åsbo).
Trój. Sk.(Göinge); träie, m. o. f., tröi,
n. N.G.; trajr (el. triär, n. tråj). "Trajr
kallar", 3 karlar. "Trajr kullur", 3 flickor. "Tråj
bord", 3 bord. Dl.(Elfd.). Enl. Arborelius
heter det i Dl. tri, triär, trio; dock säges på
många ställen tri el. tre, någon gång tråi i alla
genera, dat. trem el. trim. Fsv. þrir (threir),
þrer, m. þriar, þrear, f. þry, n.; fn. þrir (m.
þrjár, f. þrjú, n.); n. tri, trir el. tre (f. trjå, n.
try´); d. tre; fht. thri, dhri; nht. drei; fsax.
thria; fe. þri, þry; e. three; lt. tres (n. tria);
gr. τρεῖς (n. τίρα); gael. tri; skr. tri. Jfr för
öfrigt try 1.
TRAI 2, s. trä 1.
TRAJ, treje, traja, s. tråda.
TRAJA, s. trå 1.
TRAJLING, m. envis menniaka. Hl. Jfr trelsk.
TRAKKS, s. strakr.
TRALG (tralj), m. länk, halsband på boskap;
en antingen af vidjor eller järn förfärdigad ring
som sättes på boskap, antingen för att hålla
honom bunden i bås eller för att uppbära en
skälla. Hs. mp.,vb. Trälj, m. Vb.,nb.; trölj, m.
Hs,,åm.; deraf skäll-trälg, m. Vb. Jfr trägg,
skälla.
TRALGAS, v. d. dragas med någon svår
börda. Tralga fram, med möda och besvär hafva
fram något. Åm. (enl. Ihre). Jfr träl.
TRALL, m. stängsel af trä, stakett.
Hl.(Thorup). Gl. sv. träller, pl. (Linköp. bibl. handl.
1, 267); d. traller, pl. gallerstänger (Moth); n.
trale(r), f. pl. id.; ns. tralje, galler, gallerverk;
holl. tralie, f. galler; e. trellis, trägaller; frans.
treillis, treillage, rutigt gallerverk.
TRALLA 1, v. a. o. n. 1 1) (såsom i riksspr.)
sjunga vårdslöst en melodi utan bifogade ord; 2)
i allmänhet sjunga. Sm.(Östra h. Nästan obrukl.).
"Tralla visor", sjunga visor. Vb. N. tralla;
swz. trallen (Stalder 1, 295).
Trallare, m. en som sjunger väl.
Sm.(Östra h.).
TRALLA 2, s. trilla.
TRALLER VÄSKA. f. kappsäck, rensel,
matsäck; eg. om gesällers ränsel. Vg. Troligen
sammandr. af travellere-väska. Jfr e. to
travel, att resa.
TRALLSK, s. trelsk.
TRAMI, interj. försäkringsord: "Trami um ja
dä gär!" G. Tråmme el. tråmmä, id.
”Tråmmä óm ja lög!" Jag ljuger sannerligen icke.
Vb.(Nordmal.),jtl.,fl. Tråmä, id. "Tråmä ji hä
gjer", det gör jag alldeles icke. Vb.(Ume).
Tråmen, m. def. hin onde. "Tråmen ta!"
Fl.(Öb.). Fn. trami, m. ond ande; n. trame, m.
djefvul. Jfr nht. traun. Jfr Trolltram
(Hammarhämtningen i Arvidssons sv. forns. 1); s. tra l.
TRAMLA, s. trumla 2.
TRAMP, trampa, tramp-gras, tramp-stikka,
tramp-stókk, s. trimpa.
TRAMMS 1, n. prat utan sammanhang. Sk.
Jfr rammsa 1.
Tramms 2, m. karl som pratar dumheter.
Trammse·böjse, f. id. Sk.
Trammsa, v. n. 1 prata utan
sammanhang. Sk.
Trammsed, adj. som pratar
osammanhängande. Sk.
TRANA 1, f. 1) (såsom i riksspr.) trana:
Grus cinerea. Trönu, f. Vb.,fl.(P.); tränu,
fl.(Pargas); trän, fl,(Nerpes i Öb.); 2) ett slags
takstol, fästad än i "spännstókken", än i
hanbjelken; ben på en takstol, hvarå taket hvilar. Plur.
tränjer. Ög.,sm.,öl. Trånå, f. 1) trana; 2)
en i allmogens bostäder å spisen anbringad
ställning af järn med utgående arm, på hvilken
grytan vid kokning hänger öfver elden, och hvilken
ställning medelst en vid yttre spiskanten fastad
axel vrides efter behag till och från elden.
Dl.(Elfd.). Trunna, f. id. Dl.(Särna). Fn.
trana, f. trana; d. trane. Jfr. fe. cran, m.; fht.
kranuh; e. crane; holl. kraan, f.; nht.
kranich, trana.
Tranig, adj. lång och smal; om menniskor.
"Hon ser så tranig ut". Vg.(Elfsb.).
Tran·juton, n. tranbär: Vaccinium
Oxycoccos. Vb.,nb. Tranjuta (pl. -ter), Dls.,vg.;
trönu-ber, n. Vb.; tranu·bär, n. Dl.(Elfd.);
tränjor, pl. Fl.(Nl, kring Lovisastad);
tränter, pl. Bhl.,dls. Gl. sv. (Frankenius,
Tillandz, Bromel) tranbär, tränjon; d. tranebær;
e. dial. mose-berry, cran-berry, id.
Tranu·hessla, f. sädesärla. Dl.(Malung).
Träno-lägg (def. -in). m. 1) eg. tranben; 2)
Epilobium angustifolium. Fl.(Öarne i Qvarken).
Trönu-el, f. tranärla: Motacilla flava. Vb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0778.html
