Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket / 224 (1862-1867) Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GYN ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

unna, tillstädja, medgifva; d. unde, id.; fe. unnan,
v. a. a) älska; b) medgifva; moes. ansts, f. gunst,
nåd; fht., fsax. anst f. id.; fn. ást, f. kärlek,
ynnest; vann, adj. vacker, vän. vinr, m. en vän;
skr. ven el. van, att älska; vanas, n. behag; vena,
m. älskare; beng. vanât, vänskap (= fn. vinátta);
pers. an, behag; lat. venustas, f. vänhet, behag;
Venus, f. kärlekens gudinna.

GYNNA 2, v. a. 1 gödsla. Sk. (N. Åsbo,
Järestads, Gärds, Oxie h.). Ordet är troligen samma
som föregående: s. gynna 1. Jag kan likväl ej
underlåta att fästa uppmärksamhet på följande,
som måhända torde vara befryndade med detta
svenska landskapsord och dess ättlingar. Dakerom.
gunoin, m. gödsel, dynga; gunoire, v. a. gödsla;
slov. gniti; illyr. gnjeti; slov. gniliti; ryss. gnity,

att ruttna; fslav., ryss. gnoi; pol. gnoj, m.
gödsel, dynga; slov., pol. gnoj, var, varig böld; mag.
geny, var; moes. gund, n. id.

Gynning, m gödsel. Dl. (Ohre), sk. (Gärds,
Järestads, Lugg., N. Åsbo, Ox.). Gjönn, f. id.
Vg. Göning, m. id. Vb.

Gönings-kas, f. gödselhög. Vb. (Skellefte).
S. kas 4.

Gynning, m. begynnelse. G. Dessa ord
hafva uråldriga språkfränder, af hvilka några här
skola anföras. Fe. gynnan, ginnan, v. a.
begynna: fht. bi-ginnan, in-ginnan; nht., holl.,

nfris. beginnen; fsax. biginnan; e. begin; ffris.
biginna (en gång utan præf. gundt, begynnte):
d. begynde; moes. du-ginnan (gann, gunnun,
gunnans), id. Man har anledning att antaga
frändskap med gr. γί-γνεσϑαι, a) blifva; α)
födas; β) uppstå; γ) inbryta; om tid; b)
gestalta sig annorlunda; c) gå, komma; lat.
gignere, föda, frambringa; gael. gin, gein, id.; cy.
gennid, m. födelse; lit. gymis, m. id.; skr. gan,
gignere; gantu, m. creatura, animans; ganitr,
m. genitor. Ihre (gl. 1, 162) deremot omfattar
Junii åsigt, som tvifvelsutan ej är riktig, att
gynna, begynna, är att hänföra till fe. ganga,
gan, gå, likasom lat. ingredi, ingå, äfven
betyder, inlåta sig i, begynna: ingredi in orationem.
Cie. Phil. 7, 3; ingredi in sermonem, Cæs.; vere
ingresso, vid vårens början. Luc. 10,224;
ingredi dicere. Cie. Att. 15, 11, erinrande om att
vi i svenskan säga ingång, m. begynnelse, af
ingå, v. n. begynna.

Gysning, f. rysning, G.

Gömgäten, adj. som gerna gömmer något.
Gömsen, adj. id. ”Han ä inte gömsen”. Sm.
(Östbo).

Gömmer, m. förbehållsam, sluten person.
Sdm.

Gömsl, f. gömställe, förvar. Vb. Gömsle,
leken ”kurra gömma”. Kl.

Vånga-gömmare el. vångagemmare, m.
ängvaktare; den som har uppsigt öfver ängarne
under sommaren, då kreaturen äro på bete å
byns samfälda ängar. Sk. S. vång. Fn.
geymir, m. vårdare; fd. gømere; swz. gäumer
(Stalder 1, 431); bay. gaumer, id. (Schmeller
2,47).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>