Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXI.
Det dunkla, röda skenet av en eldbrasa visade honom en
gestalt, som satt vid spisen med ryggen åt den inträdande
och nedlutad över den fladdrande elden. Hållningen var en
persons, som sitter och värmer sig. Den var det och var
det på samma gång icke. Den lutande ställningen och den
nedhukade kroppen såg man, men inga händer sträcktes ut
för att möta den behagliga värmen, ingen axelryckning
eller rysning tillkännagiv dess njutning vid tanken på den
genom trängande kylan ute. Med huvudet nedlutat och
armarna korslagda över bröstet vaggade den fram och åter på
sin stol, beledsagande denna rörelse med det sorgliga ljud,
Kit hade hört.
Den tunga dörren hade vid hans inträde slutit sig efter
honom med ett buller, som kom honom att spritta till. Mien
gestalten visade icke det minsta tecken till att han hört
något. Den tillhörde en gammal man, vars vita hår var släkt
med färgen på de falnade kolen, på vilka han stirrade. Han
och den slocknande elden, det förfallna rummet,
ensligheten, det förhärjade livet och dysterheten, allt hörde ihop
med vartannat. Aska och stoft och förstöring!
Kit försökte att tala och fick fram några ord, fastän han
själv knappt visste vad de innehöllo. Samma förfärliga,
dämpade klagan fortfor — samma vaggande på stolen —
samma förkrossade gestalt satt där, utan att giva akt på
hans närvaro.
Kit lade sin hand på dörrklinkan, då någonting hos
gestalten hejdade honom. Han återvände till samma ställe, där
han stått förut — gick ett steg närmare — så ännu ett —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
