Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXX.
Dagen grydde och fann dem ännu på vägen. Sedan de
foro hemifrån, hade de stannat än här och än där för att
intaga nödig förfriskning och hade ofta blivit uppehållna,
i synnerhet om nätterna, därigenom att de fått vänta på
nya hästar. Några andra uppehåll hade de icke gjort, men
vädret var fortfarande bistert och vägarna voro ofta branta
och tunga. Det skulle bliva natt igen, innan de hunno
till sin bestämmelseort.
Kit, som var alldeles stel och genomfrusen, härdade dock
ut manligt, och som han hade nog göra med att hålla sitt
blod i omlopp, att föreställa sig det lyckliga slutet på denna
äventyrliga resa samt se sig omkring och bliva förvånad
över allting, hade han föga tid övrig att tänka på några
obehag.
I skymningen avtog blåsten; dess avlägsna pustar blevo
mera dämpade och sorgsna, och då den smög sig fram
utefter vägen och förstulet rasslade bland de torra buskarna
på båda sidor, föreföll den likt ett stort spöke, för vilket
vägen var för trång och vars kläder frasade, då det gick
förbi. Så småningom domnade den av och dog bort och
nu började det snöa.
Skyddande ögonen för den fallande snön, som frös på
ögonlocken och hindrade synen, försökte Kit uppfånga den
första skymten av något blinkande ljussken, som
tillkännagav att de närmade sig någon avlägsen stad. Han kunde
vid sådana tillfällen urskilja föremålen tämligen tydligt,
ehuru icke fullkomligt. Än visade sig en hög kyrkspira,
som snart förvandlades till ett träd, en lada, en skugga på
marken, förorsakad av deras egna skimrande vagnslyk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
