Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRTIOS JÄTTE KAPITLET
305
»Ni måste», sade den ensamme gentlemannen. »Jag ser
att ni behöver det.»
Han rusade genast till klockan och befallde in glödgat
vin och därpå förmådde han Kits moder att svälja en hel
bägare av det vid så hög temperatur, att tårarna runnö
utför hennes kinder, varpå han åter skjutsade henne till
vagnen igen, där hon — troligen i följd av verkningarna
av det angenämt stillande medlet — snart blev känslolös för
hans oro och föll i sömn. Och icke voro de lyckliga
verkningarna av detta läkemedel av övergående natur, ty, fastän
avståndet var större och resan längre än den ensamme
gentlemannen hade förmodat, vaknade hon icke förr än
det var ljusa dagen och de slamrade fram över stengatorna
i en stad.
»Här är stället», utropade hennes följeslagare och fällde
ned vagnsfönstret. »Kör till vaxkabinettet!»
Förridaren på stånghästen förde handen till hatten och
satte sporrarna i sin häst för att få de andra i bättre fart,
varpå alla fyra föllo i en kort galopp och rusade genom
gatorna med ett buller, som kvävde stadsklockornas svaga
röster just som de slogo halv nio. De körde upp till en
dörr, utanför vilken en människomassa var samlad, och
stannade där.
»Vad är det?» sade den ensamme gentlemannen och
stack ut huvudet. »Är det någonting på färde här?»
»Ett bröllop, sir, ett bröllop!» skreko flera röster.
»Hurra!»
Den ensamme gentlemannen, som kände sig ganska
förbryllad över att utgöra medelpunkten i denna
bullersamma folkhop, steg ur och hjälpte sedan ur Kits moder, vid
vars åsyn folkhopen skrek: »Här är ett bröllop till!»
och hurrade och hoppade av glädje.
»Människorna ha blivit galna, tror jag», sade den
ensamme gentlemannen, i det han trängde sig fram med sin
förmodade brud. »Gå undan och låt mig knacka på.»
Allting som åstadkommer buller är tillfredsställande för
en folkmassa. Ett tjog smutsiga händer lyftes genast för
att knacka åt honom, och sällan har en portklapp
frambringat ett mera dövande ljud än denna vid ifrågavarande
tillfälle.
»Nå, sir, vad vill ni?» sade en man med en stor vit
rosett i knapphålet, som öppnade dörren och vände ett
mycket stoiskt ansikte emot honom.
20 K Den gamla antikvitetshandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
