Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjuguförsta kapitlet 171
rop, varunder skolmästaren syntes tala, men icke kunde
höras. Då han emellertid höll upp handen till tecken, att han
ville, att de skulle vara tysta, visade de sig eftertänksamma
nog för att höra upp, så snart den högljuddaste av dem
alldeles förlorat andan.
»Först måste ni lova mig», sade skolmästaren, »att inte
göra något väsen. Ni vilja nog inte störa er gamle
lekkamrat och vän.»
Det hördes ett allmänt sorl att de skulle lyda — och
kanske det också var uppriktigt menat, ty de voro blott barn.
»Jag ber er nu, kära gossar», sade skolmästaren, »att inte
glömma vad jag begärt av er och att göra det för min
skull. Farväl med er!»
»Tack, sir», och »adjö, sir», hördes upprepade gånger med
olika röster, och gossarna gingo sin väg helt långsamt och
tyst. Men därute sken solen och sjöngo fåglarna som solen
endast skiner och fåglarna endast sjunga på fridagar; höet
lockade dem att komma och sprida ut det i den rena luften;
den gröna säden vinkade dem sakta till skog och bäck. Det
var mer än någon gosse skulle kunna motstå, och med ett
glatt jubelskri tog hela klungan till fötterna och spred sig
omkring under stoj och skratt.
»Det ligger i naturen, Gud ske lov!» sade den stackars
skolmästaren och såg efter dem. »Jag är mycket glad över,
att de icke tänkte på mina förmaningar.»
Det är emellertid svårt att göra alla till lags, och under
eftermiddagens lopp tittade flera mödrar och fastrar till
lärjungarna in för att uttrycka sitt fullkomliga ogillande
över skolmästarens tilltag.
Frampå aftonen kom en gammal kvinna skyndande genom
trädgården till skolmästaren, vilken hon mötte i dörren och
bad genast gå till sin grannkvinna West samt skynda sig
så mycket som möjligt. Han och flickan stodo just i
begrepp att göra en vandring tillsammans, och utan att släppa
hennes hand ilade skolmästaren bort och lät budbärerskan
följa med bäst hon kunde.
De stannade vid dörren till en lantkoja och skolmästaren
knackade sakta på. Dörren öppnades genast. De stego
in i ett rum, där en liten grupp av kvinnor var församlad
omkring en, som var äldre än de övriga och som grät
bittert samt satt och vred sina händer och vaggade fram och
åter med kroppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
