- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
123

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fjortonde kapitlet

123

puttrade i hettan, ökade med sitt angenäma bistånd. Ett
djuprött eldsken var utbrett över rummet, och då
värdshusvärden rörde om i brasan och lågorna hoppade och
dansade — då han tog av locket till järngrytan, varifrån en
behaglig lukt spred sig, samt en doftande ånga
utströmmade, som lägrade sig likt en angenäm dimma över deras
huvuden — rördes mr Codlins hjärta. Han satte sig i
spishörnet och log.

Mr Codlin satt leende i spiselvrån och betraktade
värdshusvärden, som med en skalkaktig blick höll locket i handen
under föregivande, att detta förfarande var nödvändigt, om
anrättningen skulle bli bra, samt lät den angenäma ångan
kittla sin gästs näsborrar. Mr Codlin torkade sig om
munnen med sin rockärm och sade med otydlig stämma:

»Vad är det?»

»Det är stuvad lever», sade värden och smackade med
läpparna, »och skinka» — han smackade ännu en gång
— »och kött» — han smackade för tredje gången — »och
ärter, blomkål, färsk potatis och sparris, alltsammans kokt
till en förträfflig soppa.»

Sedan han hunnit till denna höjdpunkt, smackade han
med sina läppar en hel hop gånger, och satte på locket igen
med minen hos en person, vars vedermödor här på jorden
äro över.

»När blir det färdigt?» frågade mr Codlin.

»Det blir färdigt», sade värdshusvärden och såg upp på
klockan — »det blir färdigt på pricken tjugu minuter före
elva.»

»Hämta då in åt mig ett mått varmt öl», sade mr Codlin,
»och låt ingen taga in i rummet så mycket som en skorpa,
förrän tiden är inne.»

Sedan värden nickat bifall till detta förfaringssätt, begav
han sig ut och hämtade ölet, som han räckte till mr Codlin
med denna skummande fradga på ytan, som är en av de
lyckliga egenskaperna hos maltdrycker.

Högligen blidkad av denna tröstande dryck började mr
Codlin att tänka på sina följeslagare och underrättade
värden på »De lustiga bröderna», att deras ankomst inom
kort vore att förvänta. Regnet smattrade mot
fönsterrutorna och störtade ned i strömmar, och mr Codlin var så
ytterst vänligt stämd, att han mer än en gång uttryckte
sin allvarliga förhoppning att de icke skulle vara så dumma
att blöta ned sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free