- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
121

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fjortonde kapitlet

121

afton äro lika många inbesparade i morgon, och om ni hålla
ut, tror jag det är bäst att vi göra detsamma.»

»Var är er kamrat?» sporde Grinder.

»Här är han», skrek mr Thomas Codlin, i det han stack
fram huvudet vid avantscenen av teatern, »och han vill förr
se sin kamrat levande stekt än han ville gå längre i kväll.»

»Nånå, säg inte så där på ett ställe, som är ämnat till
angenämare saker», ivrade Kort. »Hav aktning för våra
förbindelser, Tommy, även om du skär grovt till i
växten.»

»Grovt eller fint», sade mr Codlin och slog handen i det
lilla fotbrädet, där Punch, då han plötsligt förvånas över
sina bens symmetri, vanligen plägar visa dem till
allmänhetens beundran, »grovt eller fint, så vill jag inte gå längre
än en och en halv mil i kväll. Jag tager in på ’De lustiga
Bröderna’. Om ni hellre vill gå för er själva, så gå för er
själva och red er utan mig, om ni kan.»

Med dessa ord försvann mr Codlin från skådeplatsen,
men visade sig strax därpå utanför teatern, vilken han tog
på ryggen med en knyck, och satte sig därpå i gång med den
märkvärdigaste rörlighet.

Som någon vidare motsägelse nu icke kom i fråga, var
Kort tvungen att skiljas vid mr Grinder och hans
skydds-lingar och följa sin vresige kamrat. I denna avsikt räckte
han sin lediga hand åt Nell och bad henne vara vid gott
mod, med vilken försäkran han även uppmuntrade den
gamle mannen, samt förde dem med tämligen snabba steg
mot deras bestämmelseort, den han var så mycket mindre
ohågad att uppnå, som månen nu var dold av moln, vilka
hotade med regn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free