- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
217

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under kela denna tid gick jag ingen enda gftng till
A min pirog, men funderade på, att bygga mig en annan;
ty jag vågade icke omsegla ön i denna båt, för att föra
den till mitt grannskap, af fruktan att på hafvet möta
några af vildame. Jag viaste ju endast för väl hvad
öde som väntade mig, ifall jag hade olyckan att räka i
deras händer.

Tiden, i förening med öfvertygelsen, att jag ioke
behöfde frukta att bli upptäckt, skingrade efterhand min
ångest, och jag böljade åtar mitt fördna lugna lif, med
den skilnaden likväl, att jag nu gick försigtigare till
väga, hade ett vaksamt öga pä allt och icke lossade nftgot
skott, på det icko mina fiender skulle höra det, i
händelse de just derunder varit på ön.

Det var min stora lyoka, att jag försett mig med
tama getter, och derigenom befriades frän
nödvändigheten att jaga dem i skogarna. De jag sedermera fångade,
togos i fällor; ty under hela två åren lossade jag icke
ett enda skott, ehuru jag derföre aldrig gick ut utan min
bössa. Af de tre pistoler, jag fann på fartyget, har jag
nästan alltid tvä i min gördel. En af mina stora,
likaledes från förtyget hemtade väqor, hade jag polerat och
lät den nu paradera pä mig i ett getskinnsgehäng.

När jag någon gång begaf mig hemifrån, såg jag
verkligen förförlig ut, i synnerhet när man till min
förra beskrifhing på min person tänker sig de bäda
pistolerna oeh den länga pampen, som hängde till venster
- utan ba^ja.

En tid bortåt gick allt sin vanliga jemna gång, och
med undantag af mina försigtighetsmått, förde jag ett,
som fordom, stilla och fredligt lif Allt mer och mer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free