Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud, att han låtit mig födas långt ifrån så afskyvtoda
varelser, och för den tröst han förlänat mig i en af mig
& ofta otacksamt kallad olycklig, belägenhet Huru
mycket borde jag likväl ej tacka honom derför, i stället att
beklaga mig, synnerligast för det han uppehållit mig i
min olycka genom erkännandet af hans allmakt och
hoppet på hans hjelp; en lycka, vida öfvervägande
alla de lidanden, jag utstått och törhända äfren finge
att utstå.
Uppfylld af sådana känslor, återkom jag till mitt
^slott*, der jag mycket lugnare än hittills böljade
öfver-väga min ställning. Jag insåg nemligen, att vildame
aldrig kommo till ön, i afeigt att der göra något byte,
då de tvifvelsutan hvarken saknade eller behöfde öns
alster och lika så litet hoppades finna någonting, sedan
de troligtvis förut undersökt den, utan att upptäcka
några föremål för deras lystnad. Hade jag icke
utom-dess lefvat här aderton år, utan att se till en enda
af dem?
Det enda jag hade att iakttaga, var, att ständigt
hålla mig så undangömd som möjligt, såvida jag icke skulle
varseblifva andra menskliga varelser än dessa kannibaler.
Min afsky för dem och deras onaturliga plägseder
-gjorde mig för en längre tid dyster och grubblande, och
under de följande tvenne åren gick jag icke en enda
gång utom mitt distrikt. Med mitt distrikt menar jag
här mina tre anläggningar, eller mitt slott, mitt
landställe och de båda gethagama, till hvilka sednare jag
begaf mig endast för djurens skull, emedan jag till en
sådan grad afskydde vildame, att jag fraktade deras
åsyn lika mycket som sjelfva den ondes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
