Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jonathan Smalls historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»’Det låter som sanning, hvad?’ sade han.
’Det skulle man kunna begagna sig af’.
»Kapten Morstan nickade.
»’Hör på, Small,’ sade majoren. ’Vi ha talat
om saken, min vän här och jag, och vi ha kommit
till den slutsatsen, att er hemlighet knappast
är något, som rör regeringen, när allt kommer
omkring, utan är er egen enskilda angelägenhet,
som ni naturligtvis kan göra med, som er bäst
synes. Nu är frågan, — hvilket pris begär ni
därför? Vi skulle kunna vara hågade att åtaga
oss saken eller åtminstone taga den i
betraktande, i fall vi kunde komma öfverens om
villkoren.’ Han försökte tala i en kall, vårdslös ton,
men hans ögon glödde af ifver och snikenhet.
»’Nå, hvad det beträffar, go’ herrar,’
svarade jag och försökte också vara kallblodig, fast
jag kände mig lika upphetsad som han, ’så är
det bara ett slags köpekontrakt, som en man i
min ställning kan uppgöra. Jag begär, att ni
skall förhjälpa mig och mina tre kamrater i
frihet, och för det skola vi taga er till bolagsmän
och ge er en femtedel att dela sins emellan.’
»’Hm!’ sade han. ’En femtedel! Det är inte
mycket frestande.’
»’Det skulle bli femti tusen pund pr man,’
sade jag.
»’Men hur skulle vi kunna förhjälpa er till
frihet? Ni vet mycket väl, att ni begär en
omöjlighet.’
»’Visst inte,’ svarade jag. ’Jag har funderat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
