Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jonathan Smalls historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det konstiga är, att den verklige egaren är
förklarad fågelfri och inte får besitta någon
egendom, så att den tillhör den förstkommande’.
»’Till regeringen, Smal!,’ stammade han, ’till
regeringen.’ Men han sade det i dröjande ton,
och jag visste, att jag hade honom.
»’Ni tror då, sir, att jag borde ge
underrättelse därom åt generalguvernören?’ frågade
jag lugnt.
»’Nå, nå, ni skall inte göra något förhastadt,
som ni sedan kunde ångra. Låt mig höra allt
om det, Small. Redogör för de närmare
omständigheterna.’
»Jag berättade honom hela historien med
några små förändringar, så att han icke skulle
kunna känna igen platsen. När jag slutat, stod
han alldeles orörlig och tankfull. Jag kunde på
den nervösa ryckningen af hans läppar se, att
det utkämpades en strid inom honom.
»’Detta är en mycket viktig sak, Small,’
sade han slutligen. ’Nämn inte ett ord därom
åt någon, så skall jag tala ytterligare med er
om ett par dar.’
»Två dygn senare kommer han och hans
vän, kapten Morstan, till mig midt i natten med
en lykta.
»’Jag ville, att ni skulle låta kapten Morstan
höra den där historien från edra egna läppar,
Small,’ sade han.
»Jag talade om den igen på samma sätt
som förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
