Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vred fundering. Det kunde femti
personer ha sett — det skulle ingenting gjort
om de hade.
— Ej heller gör jag någon affär af
att jag sett det (utom såsom en
förklaring hvarför jag kommer hit), lika litet
som jag sätter det i sammanhang med
mitt besök eller den ynnest jag tänker
bedja er om.
— Åh! ni har en ynnest att be om!
Tyckte jag icke, — och det vackra
ansigtet betraktade honom bittert — att ert
sätt var mildradt, mr Clennam.
Han åtnöjde sig med att protestera
häremot med er) lätt rörelse af handen, utan
att i ord bestrida det. Derpå vidrörde
han Blandois’ försvinnande, som hon
troligen hört talas om? Nej. Hur troligt det
var för honom, hade hon ingenting
sådant hört talas om. Se er omkring, sade
hon, och tänk efter huru mycken vetskap
om hvad i verlden föregår kan
framkomma till en qvinnas öron. som lefvat
innestängd här sedan långt tillbaka,
gnagande på sina egna hjertrötter.
Då hon yttrat detta nekande, som han
ansåg vara sanningsenligt, frågade hon hvad
han menade med försvinnande? Detta gaf
honom anledning att i sin helhet beråtta
tilldragelserna, samt yttra sin öfriga
önskan att upptäcka hvad det verkligen
blif-vit af karlen, och gendrifva de mörka
misstankar som hängde vid hans moders hus.
Hon åhörde honom med synbar
förvåning, och mera utseende af intresse än
han hittills funnit hos henne; dock
lyckades han icke besegra hennes stela, stolta
och tillbakadragna sätt. Då han slutat,
sade hon endast följande ord: .
— Ännu har ni ej sagt mig, sir, hvad
jag har att göra dermed, eller hvad
ynnest ni menar. Behagar ni komma till
saken?
— Jag tänkte, sade Arthur, ännu ej
uppgifvande hoppet att kunna mildra
hennes högdragna förakt, jag tänkte, att som
ni haft meddelanden — får jag säga,
förtroliga meddelanden? — med denne
man —
— Mr Clennam får naturligtvis säga
hvad han behagar, anmärkte hon, men
jag jakar ej till era suppositioner, mr
Clennam, lika litet som jag gör det till
andras.
— Att som ni haft personliga
meddelanden med honom, åtminstone, sade
Clennam, förändrande formen af sin
framställning, i hopp att göra den mer antaglig,
ni kunde säga mig någonting om hans
antecedentia, lians vanor och företag,
hans vanliga tillhåll; — kunde gifva mig
någon liten ledtråd till hans upptäckande,
och antingen visa mig till honom eller
säga mig hvad det blifvit af honom. Detta
är den ynnest jag begär, och jag begär
den under inflytandet af en oro och
ängslan, hvarför jag vill hoppas ni skall
hafva något medlidande. Om ni har
något skäl att ålägga mig vilkor, så
skall jag respektera det utan att forska
derefter.
— Ni råkade se mig på gatan med
denne man, anmärkte hon sedan han till
sin förtret sett henne vara synbarligen
mera upptagen med sina egna tankar än
med hans bönfallande framställning.
Kände ni då honom förut?
— Icke förut — efteråt. Jag hade
aldrig sett honom förut, men jag återsåg
honom just den natten då han försvann;
— i min mors rum, med ett ord. Der
lemnade jag honom. Se här kan ni läsa
allt hvad man vet om honom.
Han räckte henne ett af de tryckta
papperen, hvilket hon lugnt och
uppmärksamt genomläste.
— Detta är mera än jag visste om
honom, sade hon, lemqande honom det
tillbaka.
Clennams blick uttalade hans bittra
missräkning, kanske hans misstrogenhet, ty
hon tillade i samma likgiltiga ton:
— Ni tror det ej. Och ändå är det
sannt. Hvad personliga meddelanden
beträffar, så vill jag minnas det var
personliga meddelanden mellan honom och er
mor. Och likväl säger ni er tro hennes
förklaring att hon ingenting mera vet om
honom!
Dessa ord inneburo en tillräckligt
tydlig misstanka för att, understödda af det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
