Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gårdsrum i andra våningen, hvarifrån man
hade en dyster utsigt öfver den otrefliga
gården, de döda buskarne och den
uttorkade källan, och piedestalen till statyn
som var borta.
— Monsieur Blandois, sade Clennam.
— Med största nöje, monsieur.
Härpå lemnade honom qvinnan, och
han började se sig om. Rutnmet var
alldeles så inredt som rum alltid äro i ett
sådant hus. Kyligt, mörkt och ruskigt;
måladt golf, halt och slipprigt som is,
ehuru icke stort nog att åka skridskor i
— och till hvarje annan sysselsättning
var det olämpligt. Röda och hvita
fön1-stergardiner, en liten halm-matta, ett litet
rundt bord med en labyrinthisk fot
bestående af många små ben; klumpiga
rörstolar, två röda sammetsländstolar, stora
nog att sitta illa i; chiffonier, spegel öfver
kaminen som skulle föreställa att vara helt
glas, men icke var det; ett par granna j
vaser prunkade med mycket artificiella |
blofnmor; emellan dem en grekisk krigare j
med aftagen hjelm, offrande en klocka åt l
Frankrikes skyddsengel.
Efter några ögonblicks väntan
öppnades dörren till ett annat rum, och ett
fruntimmer inträdde. Hon visade sig
mycket öfverraskad då hon såg Clennam, och
hennes blick for kring rummet liksom
sökande någon annan
— Förlåt mig, miss Wade — jag är
ensam.
— Det var ej ert namn som anmäldes.
Nej, jag vet. Ursäkta mig. Jag
vet af erfarenheten redan att mitt namn
icke gör er böjd för ett samtal; således
dristade jag nämna namnet på den
person jag söker.
— Får jag fråga, sade hon, vinkande
så kallt åt honom att taga plats, att han
förblef stående, hvad var det ni nämnde?
— Det var Blandois.
— Blandois?
— Ett namn som ni känner.
— Det är oförklarligt, sade hon,
rynkande pannan, att mr Clennam ännu en-
, visades att tränga sig på mig med ett
opakailadt intresse för mig och mina ap-
gelägenheter, mig och mina bekantskaper.
Jag vet ej hvad ni vill.
— Förlåt mig. Ni känner namnet?
— Hvad kan ni ha med namnet att
göra? Hvad kan jag ha dermed att göra?
Hvad kan ni ha att göra med om jag
känner eller icke känner något namn?
Jag känner många namn och har glömt
många. Det här kan höra till förra
klassen eller till den senare, eller kanhända
har jag aldrig hört talas derom. Jag
känner inget skäl för att fråga mig sjelf eller
låta andra fråga mig derom.
— Om miss Wade tillåter, svarade
Clennam, skall jag säga hvarföre jag är så
envis häri. Jag erkänner jag är envis,
och beder er af allt hjerta förlåta om jag
är det. Skulden är min — jag vill på
intet sätt säga att den är er.
— Godt, sir, svarade hon, litet mindre
högdraget än förut upprepande sin önskan
att han skulle sätta sig, hvilken han nu
efterkom, emedan hon sjelf satte sig.
Godt, sir; det gläder mig åtminstone
att höra, att detta icke återigen är någon
slafvinna åt en af edra vänner, som man
beröfvat sitt fria val och som jag
borttrollat Jag är beredd att höra,edra skäl,
om ni behagar.
— Tillåt mig först, för att identifiera
den person vi tala om. sade Clennam,
anmärka, att det är samma person ni
träffade i London för någon tid sedan. Ni
kommer väl ihåg att ni mötte honom nära
floden — utanför Adelphi-theatern? ,
— Ni blandar er högst oförklarligt i
mina angelägenheter, svarade hon, med
étt uttryck af sträft missnöje seende
honom rakt i ansigtet. Hur vet ni det?
— Jag ber, tag det ej illa upp; — af
en blott händelse.
— Hvad för händelse?
— Rätt och slätt att någon kom
gående samma väg och såg er på gatan med
honom.
— Talar ni om er sjelf eller någon
annan?
— Om mig sjelf. Jag såg det.
— Visst var det på gatan, svarade hon
efter några minuters mindre och mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
