Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVII. Emigranterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioi 7
dylika skilsmässor framkalla, då jag fann, att fastän
min förbindelse med det förfallna värdshuset och
landningstrappan daterade sig blott från gårdagen,
föreföllo mig båda ödsliga och öfvergifna sedan de
rest. : ! ’ ; ! : ; !hhH
På eftermiddagen följande dag begåfvo min gamla
sköterska och jag oss ner till Gravesend. Vi funno
fartyget ute på floden, omgifvet af en massa båtar.
En förlig vind blåste, och signalen till affärd
syntes i masttoppen, jag hyrde genast en båt, och vi
rodde dit ut. Efter att ha arbetat oss igenom den
lilla hvirfvel, hvars medelpunkt utgjordes af
Australie-fararen, gingo vi ombord.
Mr. Peggotty stod på däck och väntade oss. Han
berättade, att mr. Micawber alldeles nyss blifvit
häktad igen på tillskyndelse af Heep — lyckligtvis för
sista gången — och att han, mr. Peggotty, enligt
min önskan erlagt beloppet, hvilket jag nu
återbetalade. Därefter förde han hed oss från öfverdäcket,
och då skingrades mina farhågor för att några rykten
om olyckan nått honom, genom att mr. Micawber
trädde fram ur halfdunklet, tog honom under armen
med en min af vänskap och beskydd och talade om
för mig, att de sedan i förrgår kväll knappt vikit
från hvarandras sida.
För mig var scenen i början så främmande, så
inklämd och så mörk, att jag knappt kunde urskilja
någonting; men så småningom redde det sig, då
mina ögon blifvit litet mera vana vid dunklet, och
jag tyckte mig stå midt inne i en tafla af Ostade.
Mellan fartygets väldiga bjälkar, skott och ringbultar,
och emigranternas kojer, kistor, bylten, kaggar och
massor af blandadt resgods — här och där belysta af
dinglande lyktor,*på andra ställen af ett gulaktigt
dagsljus, som silade sig ned genom ett vädersegel
eller en lucka, syntes täta grupper af människor, som
knöto nya vänskapsband, sade hvarandra farväl,
pratade, skrattade, gräto, åto och drucko; några hade
redan satt sig i besittning af det lilla utrymme de
disponerade, ordnat sina små hushåll, placerat sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
